svenneochcamelen

Här kan man tydligen göra lite som man vill när man har en transfer från gränsen till en vidare transport.. Vi blev lämnade MEN vi mötte en sån sjukt trevlig dansk som skjutsade oss enda till vårt boende! Är inte det guld värt!
Vi bestämde oss ganska fort att vi skulle stanna här länge med tanke på hur vackert vi bor! Efter lite övertalning så fick vi vår lilla stuga väldigt billigt! Vi har en trapp plus en mur mellan stranden och stugan! Det kan inte bli bättre! Vi la oss i minisängen (dubbelsäng här är ca 140cm bred) och vaknade nästa morgon med ett stort leende på läpparna! Vi öppnade dörren och blickade ut mot MASSA NAKNA MÄNNISKOR!! Haha vår stuga låg precis ovanför en nudiststrand! Jag kunde inte sluta skratta men Jonas var inte lika glad hans kommentar var: jag vill inte se massa håriga rövar och dinglande snoppar när jag ska äta min frukost! Det fick mig att skratta ännu mera! Det kunde ju vart värre!
Stranden och vattnet är riktigt vackert! Första dagen tog vi oss in till stan och fixade lite frukost samt skulle försöka växla in våra Belize pengar men ingen vill ta emot dom! Det ar helt sjukt! Det är som att vi i Sverige inte skulle ta emot norska pengar och växla dom.. konstiga centralamerika. De flesta dagarna har varit lugna och spenderats på stranden. Tyvärr har vattnet vart väldigt skitig och fullt med sopor.. men annars har det vart super. Vi har fått samlat lite krafter tills bilkörandet i USA. Vi har även besökt Tulums ruinder men det var nog mer folk än stenara där :( Dock så var det massa stora leguaner där. Det roligaste den dagen var när en jätte leguan bet tag i en mini leguans svans och drog iväg den! Den stackars lilla ödlan slet och slet men kom ingen vart. Denna dag var Jonas tjat över att ta dykcert helt olidligt så jag gav med mig fast jag egentligen inte vela MEN jag säger bara TACK JONAS! Detta är nog det häftigaste jag har gjort!
Dock har det varit massa plugg, svåra ord och konstiga saker som vi har fått lära oss. Första dyket gjordes i Casa Cenote där jag fick lite lätt panik när vi skulle under ytan. Det tog ett tag innan hjärnan fattade att man kunde andas genom regulatorn utan problem där under ytan. Vi fick mest leka denna dag och vår lärare tog oss under stenar och genom grottor. Det var lite obehagligt när vi skulle simma genom en mörk mörk grotta där man nästan inte såg något alls. Man såg ett grönt sken längre bort som var utgången. Jag tror läraren föstod min panik + vår ovana för vi fick hålla i hans arm medan han tog oss igenom grottan, stackarn lär nog ha blåmärken på armarna efter mina kramptag :P
Dag två var oxå i Cenoten, men denna dag var jobbig. Vi gjorde massa läskiga övningar (på 2 m djup) där man skulle ta av sig masken i vattnet och sätta på sig den, ta ur regulatorn och leta efter den, stänga av luften från tanken och få hjälp av kompisen med dennes allternativa luftkälla och massa anda läskiga saker men vi överlevde. Efter denna dag undrade vi båda vad vi höll på med.. båda var nog lite rädda och chockade efter alla uppgifter eftersom dessa skulle göras om på 12 m djup ute i havet för examensprovet.
Vi hade tur med vädret den tredje dagen. Solen sken men Jonas var sjuk + hade diarré och jag var bara väldigt stressad och orolig. Nu i efterhand undrar jag varför! Så fort vi kommit i vattnet och börjat sjunka ner till botten var det helt underbart! Övningarna gick bra och det var inga problem att simma omkring. Jag hade inte ens en tanke på att jag hade 13m upp till ytan. Det var helt magiskt att få simma nära fiskarna och alla koraller. Titta under och över och på sidan utan att hålla andan (som man måste göra med en snorkel). Detta är nog det absolut bästa vi har gjort på hela resan.
Dagen avslutades med ett skriftligt prov som var väldigt konstigt.. Lärarna hade sagt att för varje fel ni har ska ni bjuda oss på en öl. Det var konstiga frågor och konstiga svar, vissa alternativ kunde vara rätt om vi fick tycka till men det var fel svar på frågan så sista frågan var helt mupp och den kuggade vi oss på! Men det gjorde inte så mycket 49/50 är vi båda nöjda med för vi klarade ju oss. Kvällen firades med öl + feber för Jonas.
Idag har vi bara vilat så att vi kan dyka imorn! Då ska vi för första gången få dyka på riktig, utan övningar och bara ha roligt! Jag längtar så!!!

"Tyvärr" så lämnar vi centralamerika den 10 mars för USA men detta ställe kan jag varmt rekommendera för hit vill vi åka igen!

Puss å Kram
Från en snorig Jonas och en bränd Camel

Med varkande rumpor staplade vi in pa migrationskontoret i Guatemala. Gransen har ar inte sa serios som man kan forvanta sig av en grans. Pa gatorna spelar gatumusikanterna med pompa och stat, forsaljare springer runt i ett virrvarr och marknadsstanden trangs langt gatorna. Allt ar verkligen sa alldeles...alldeles... Centralamerika =)
Vi hade hort rykten om korruption och skojare i landet och fatt radet att ha sa lite med lagens langa (hmm naja korta har) arm att gora som mojligt da de snarare ar en del av problemet istallet for losningen. Vi akte pa en nit direkt inne pa kontoret da den smilfinken tvingades oss att betala 20 pesos for att komma in i landet. Hmm, tankte vi som fatt berattat for oss att det ar fritt intrade in i landet. Men vi betalade med glad min utan att fraga (Du fragar inte har i Guatemala, du betalar och ler och smyger forbi mannen med kalashnikov) Senare fick vi veta att snubben dragit en rovare och blast samtliga turister som kom i varan buss, sa ett rad om ni ska turista har... fraga om ett kvitto! Da blir de spaka och ger upp tydligen hehe)

Vi hoppade pa bussen och fortsatte farden ned mot staden Panajachel som ligger spektakulart belaget runt en otroligt vacker sjo med en sanslost vacker utsikt. Kameran gick ordentligt varm over denna utsikt kan jag lova! Forsta natten bodde vi inneboende hos en riktig mayafamilj i en riktig mayaby. En spannade upplevelse trots att det var svart att gora sig forstadd med var knagliga spanska. De bodde 4 pers i en enkel byggnad med 1 rum och kok (mycket mindre an en normal 1:a i sverige) och alla sov i samma rum. Mamman forsorjde sig som smyckestillverkare och pappan som inte var hemma jobbade som snickare i Antigua. De hade tva barn. En tjej och en kille som hade det mycket roliga namnet Danielito =) Vi fick bo i vaningen under tillsammans med lite andra resenarer som fatt samma ide som oss.

Staden Panajachel var som sagt mycket fint belaget vid en stor sjo som heter Lago Attitlan med ett antal vulkaner vid kanten runt sjon och nagra smabyar som vi tog baten till nagra ganger. Vi traffade lite kul folk ocksa som vi tog folje med. Det ar skojigt detta med backpackandet. Folk aker oftast liknande rutter och de man traffat och gjort sallskap med i ett land langt borta i fjarran, traffar man ofta pa igen i ett annat land nagon manad senare hastigt och lustigt. Vi drog vidare in i landet till staden Antigua som tidigare varit landets huvudstad tills 1770 - talet da staden blev totalt forstord i en kraftig jordbavning. Darefter fick Guatemala City aran att vara huvudstad i fortsattningen men Antigua lever kvar som en vacker kolonialstad som ar fin att vandra igenom. Det haftigaste vi gjorde har i staden var en vandring uppfor en aktiv vulkan som heter Pacaya volcano. Den hade ett ritkigt utbrott senast i maj forra aret sa lite nervost var det allt nar vi vandrade upp mot toppen. Vi kande oss riktigt coola nar vi markte att graset overgick till lavasten och helt plotsligt befann vi oss i ett lavalandskap som mer paminde om manens yta an mitt inne i det djupaste Guatemala. Vi vandrade in i vulkanens inre nara toppen i en liten grotta dar det kandes precis som att sitta i en bastu! En minut rackte, sedan borjade det brannas lite for mycket mot huden. Sa vi vandrade ned for det kokande berget, med roken pyrandes ur toppen pa kratern. En speciell upplevelse utan tvekan.

Efter nagon dag i Antigua akte vi till staden (eller naja) Lanquin som lag mitt inne i buschen. Vi bodde pa ett riktigt haftigt stalle som hette El Retiro uppe pa en gronskande kulle over en flod som rann nedanfor, med en enklare resturang som serverade buffe varje kvall nere vid kanten pa floden. Ett riktigt harligt stalle sa langt bort som vasterlandets civilisation som du bara kan komma och jag rekommnderar ett stopp har for dig som har vagarna forbi. Harifran var det inte heller langt till Seumuc Champey, ett omrade med sma limesten vattenfall som rann nedfor som en flod och dar man kunde bada i vackert vatten i blandade klara farger med smafisk som sag sin chans att ata lite pa vara sondersmulade fotter. Vi gjorde aven ett besok inne i en underjordisk grotta dar vi vandrade 500 m in i den  underjordiska gangen dar vi vadade fram i vattnet med endast ett sterainljus som enda livlina fran totalt kolmorker. Det forsta som volkamnande motte oss i ingangen och utgangen till grottan var fladdermossens flaxande runt vara skallar. Manniskoskriken ekade for en sekund i jordens inre... Det hela avslutades med lite tubing (flyta pa ett bildack i sakta mak nedfor floden) En ritkigt harlig och spannande dag innan vi fortsatte nordost till det sista stoppet i Guatemala namligen staden Flores.

Vart att namna ar att vi akte en liten farja pa vagen mot Flores som drevs fram av en liten ring pa sidan i vattnet som sag ut som en plattunna med ett parasoll och en stark 100 hastars motor baktill. De sag ut ungedar som de dar runda batarna man kan aka pa uppe pa tomteland i Gesunda fast lite storre och mer primitiva. Mycket gulligt saledes och kreativt. Det var tva sadana skapelser placerade pa vardera sidan pa den bakre delen av farjan. Farjan drevs fram genom att herrarna i ringarna satte full gas pa sina brolande motorer och tryckte den lilla platburken mot farjan, vilket drev den i sakta mak framat. Kanske inte sa miljovanligt men fram kom vi!

Flores lag spektakulart belaget pa en liten halvo, ute pa en sjo dar det simmade aggressiva och mycket giftiga ormar om natterna. Staden paminde om Antigua fast den var vackert belaget och man kunde med en kortare bilresa ta sig till mayastaden Tikal som skulle vara nagot alldeles extra. Vi akte ut till denna djungelruin tidigt pa morgonen i soluppgangen. Det var en speciell upplevelse att ha papegojor, apor och spindlar runt sig hokt uppe pa pyramidens tak samtigt samtidigt som dagen gror och djungelljuden ekar genom skogarna. Ibland blir man riktigt lurad av skrikaporna som inte direkt later som apor utan mer som en manniskoatande tiger ute i buskarna. Tydligen skriker de och vralar for att tala om for sina gelikar var de befinner sig och for att ingen annan ska fa for sig att klampa in pa deras revir. I Flores hande  ocksa det som skulle betraktas som resans roligaste handelse hittills:
Vi hade lyckats fa tag pa en billig liten utflykt med en privat guide med bat till ett narbelaget zoo ute pa en av byarna nara Flores. Har i zoot gick vi runt och tittade pa allehandla for omradet typiska djur och lite annat smatt och gott. Det var jag, Camilla och en australiensisk tjej som vi slagit folje med och sa guiden forstas. Hur som helst, sa kom vi fram till buren dar de hade tva stycken Oceloter (kattdjur, ungefar som en leopard fast mindre) och vi stallde oss vi gallret och betraktade de vackra djuren. Den ena av dem uppvisade ett ganska egendomligt, aggressivt beteende som kunde uppfattas lite som revirtankande. Detta var inget som vi reagerade namnvart pa utan vi tittade fascinerat vidare med nasorna tatt mot gallret. Plostligt hojdes kattdjurets ben mot den bla himlen och en enorm tryckande skur av kattpiss flog genom luften och landade med rejalt plask i australiensiskans vilt skrikande ansikte och pa Camillas nytvattade troja. Tjejerna skrek i hogan sky och det gjorde aven Jonas, dock inte av forskrackelse utan av en skrattsalva han sallan upplevt i sitt liv. =) Han fick dock ata upp det lite grann nar vi vandrade vidare mot apburen. Den lilla apan satt pa gren precis innanfor stangslet och verkade jattegullig sadar som en liten fin apa kan se ut. Guiden uppmuntrade saklart Jonas att pilla lite pa apan, som skulle vara sa snall och go sa. Forsynt stoppade Jonas in sitt pekfingret mot halet i stangslet... Apan overgick da pa en millesekund fran gullig liten gosebjorn till blodtorstig best, sog tag i Jonas finger med sin hand, klamde at och uppvisade ett gigantiskt leende och rejalt guldbruna tander (den sag ut sadar som apor i tecknade filmer kan gora nar de ar riktigt lomska. Apan vagrade slappa Jonas finger, men till slut efter en dragkamp gav den med sig och forsvann upp for sitt trad som en skallad ratta.

Nej, nu hade vi verkligen fatt nog av djungler for ett tag och satte kursen mot den karibiska kusten och landet Belize.

Vi satte oss pa bussen for en svangig och gumpig fard med bussen soderut bland kaktusar och sand, mot den gamla kolonialstaden Oaxaca. Har skulle vi bara stanna nagon enstaka dag var tanken innan vi skulle fortsatta soderut. Ett misstag skulle det visa sig da det var en valdigt vacker och mysig stad som fick tankarna att ga till gamla stan i Stockholm modell storre. Forsta kvallen vandrade vi ut i folkvimmlet for att bekanta oss med den fina staden och kanna pa lite akta mexikansk atmosfar, da turisthorderna fran Cancunomradet har lyste med sin franvaro. Vi vandrade in mot centrum och borta i horisonten sag vi en folkmassa som bildade en stor ring kring nagot som uppenbarligen var valdigt kul och spannande. Nyfikna i en strut som vi saklart var, stoppade vi upp vara langa hjassor ovanfor Mexikanernas korta sma kroppar for att se vad det var. Det som motte vara blickar dar inne i ringen var en gestalt med rod nasa, lustiga klader, sittandes pa en enhjuling. Nu kanske din tanke gar till en Clown... och mycket riktigt sa var det en clown. Givetvis fick denna lustiga filur span pa Jonas blonda harsvall och det glimrade till som en blinkande stjarna i clownens ogon. Har skulle det minnsan fornedras lite turist! Vi upptackte den analkande faran och forsokte fly varan kos genom folkvimmlet men det var for sent. Clownen tvingade med mig (Jonas) in i ringen dar jag fick agera stodhjul at clownen som med en imponerande balans rullade fram pa sin enhjuling. Sedan borjade clownen rota i sin medhavda vaska och en stort vasst redskap blottade sig dar i, namligen en Maschette. Tankarna i mitt huvud paminde mig genast om de gamla Mayaindianernas offerritualer och jag anade orad. Jag forsokte skramma ivag den galna indianattlingen med lite harda ansiktsuttryck med det resulterade endast i att clownen borjade vifta med kniven mot min sonderbranda bringa. Rattvis som denne var gav han mig aven en egen maschette som jag fick forsvara mig med. Sedan var det bara att kopiera sa manga matrixmanovrar som hjarnan kom pa, blandat med lite ninjakickar och tarzanskrik till publikens stora jubel. Tydligen funkade det, for clownen gav upp sitt forsok till manniskooffer for stunden och lade ned sin maschette. Darefter fick jag ligga ned pa marken med clownen jonglerandes med bollar ovanfor mitt huvud. Sa langt allt val och det enda som storde var barnens kastande med smasten mot mina lemmmar. Men sa akte de beromda knivarna fram igen och pulsen steg till spinningpassnivaer igen nar den stollen borjade jonglera med dessa ovanfor mitt huvud! Det var bara att be till krokodilguden och hoppas att den varma mexikanska kvallsolen inte skapat for svettiga och hala clownhander. Som tur ar overlevde jag och med skakiga steg lamnade jag ringen med slangkyssar till publiken som uppenbarligen gillade att se sin nya lilla favvoriutgringo uppleva en nara dodenupplevelse. Haha, nog om det.

I staden Oaxaca tog vi dagen efter en tur till de mineralfyllda polerna som kallas Hierve el Agua. Detta är en samling naturliga klippformationer som ser ut som vattenfall. Platsen ligger omkring 30 kilometer öster om den gamla historiska staden Mitla i Oaxaca. Relativt små mängder 25 grader varmt vatten bubblar upp från olika källor, rinner ut över klipporna och avdunstar. Det som lämnas kvar är klippformationernas huvudsakliga beståndsdel,kalciumkarbonat. Det liknar den process som formar stalakiter och stalagmiter i grottor, men i detta fall sker det på bergssidor. Formationerna är i vissa fall 50 meter höga. Vi badade lite grann av polerna och njot av den fina utsikten over bergen och den typiska mexikanska naturen med kaktusar i olika former, innan vi besokte en Mezkalfabrik dar vi fick se hur drycken som sags var den nya favvoriten efter Tequilan, tillverkas. Den utvinns faktiskt ur en sorts kaktus som heter nagot i stil med "Magic" ett passande namn saledes. Vi lunchade aven pa en bufferesturang dar bland annat friterade grashoppor stod pa menyn. En liten tugga av dessa krabater blev det forstas och det smakade ungefar som nar du stoppar ned huvudet i ett akvarium med fiskar som du nyss matat med fiskmat. Salt och med en touch av havet.

Efter den kortare stoppet i Oaxaca hoppade vi pa nattbussen annu langre soderut mot Staden San Cristobal. Det marktes tydligt att ju langre nedat i landet vi kom sa overgick landskapet mer fran oken och kaktus mot mer regnskogsliknande terrang. Efter en somnlos nattbussfard med daligt dubbade filmer till spanska (fantastiskt nar karaktarerna pa tv skriker av ilska och den dubbade rosten pratar i normal kafferepston) sa tog vi en kortare vila innan vi tog oss ut pa gator for att checka laget. San Cristobal liknande Oaxaca lite grann forutom den lite annorlunda naturen som omringade staden. San Cristobal ar ocksa kand som en gammal kolonialstad med enbart skumpiga kullerstensgator inne i centrum som inbjuder till en och annan stukad vrist. Det som ar speciellt med staden ar ocksa att den ligger i omradet Chiapas i Mexico, kant for att Mayaindianerna hade detta som ett av sina starkaste fasten forr i tiden. Nufortiden kommer de gamla attlingarna fran omkringliggande mayabyar in till staden, dar de med desperation i blick forsoker tigga sig till en och annan peso, eller salja (en forvisso skickligt gjort) egenproducerad matta som de fargat med sondermosade skalbaggar. Klasskillnaderna har i Mexico ar verkligen sorgligt stora och Lars Ohly skulle nog grata en och annan tar om han tog sig en tur igenom landet. Vi satte oss ned for en kaffe pa kvallskvisten bredvid oss pa gatan gar barn som annu inte uppnat skolaldern runt i skitiga klader vardigt endast en gruvarbetare runt och tigger , eller putsar nagon turists skitiga skor for nogra sma slantar. Ytterligare ett bord bort sitter annu ett barn i samma alder med sin mamma och gluffsar i sig en glass med vaniljen rinnandes nedfor de alltfor overgodda kinderna. Dessa barn skulle kunna vara kompisar och de befinner sig bara nagra meter ifran varandra men ar anda flera mil ifran varandra vad galler levnadsstandard. Vara goda kaffedrinkar gav en bitter eftersmak nar vi studerade fenomenet. Det ar ett sorgligt faktum och kan lata syniskt, men hemma i Bollnas gar vi ned till sjon Vagen och matar ankorna med brod en sondagsformiddag nar solen skiner. Har i Mexico gar vi ned till centrum och matar barnen med mandariner....

Vi tog oss en tur till museumet for mayamedicin. Vi tog vagen genom den fargsprakande lokala marknaden for lite fruktshopping. Det ar ett myller av manniskor och dofter i alla dess former. Kycklingar med huvudena dinglandes nedfor bordskanten sa langt ogat nar, fruktpyramider och en otrolig massa varianter pa mattor och tyger motte oss. Pa vagen till museumet hann Jonas med en klippning hos en lokal herre som var makta stolt och skrot for sina kollegor att han minsann fick klippa en riktig gringo. 15 kr betalade vi for den klippen vilket for val anses ta dod pa myten om att det ar dyrt att turista i Mexico (atminstone utanfor Yucatanhalvon) Besoket i museumet var mycket intressant. Vi fick lara oss att Mayaindianerna anvande olika mer eller mindre konstiga metoder for att bota sjukdomar. Bland annat anvande man mycket elegant skunkurin for att bota reumatism!

Vi tog oss ivag en bit utanfor staden till en dalgang som heter Sumidero Canyon. Har akte vi bat genom floden genom den otroligt haga dalgangen och den naturen som har utspelade sig framfor vara ogon var nagot av det absolut haftigaste och statligaste vi varit med om. Att se vattnet flyta genom klippor som gar hundratalet meter upp i luften, medans krokodilerna och faglarna, spanar pa oss fran kanten var en maktig upplevelse. Det var ocksa har de gamla indianerna tog sina egna liv genom att hoppa pa klipporna, hellre an att ge upp till de spanska kolonisatorerna. Vi ger upp att beskriva hur vackert detta var for det kan inte beskrivas i ord. Ni far vanta pa vara utlovade bilder som kommer nagon gang senare (vi befinner oss i Mexico sa senare kan alltsa betyda allt mellan nagra timmar till 5 manader hehe)

En annan utflykt vi gjorde var en heldagarstur till vattenfallen Aqua Azul och Mizol Ha och till Mayapyramiderna i staden Palenque. Resan dit var ett aventyr i sig. Jag vet att jag tjatar men vagarna har i Centralamerika ar verkligen helt galet daliga. Det var slingrigt och guppigt och vi flog runt i i minibussen som furor och inte blev det battre av att chaufforen fatt for sig att han var en nara slakting till rallyforaren Mika Hakkinen. Det roliga med vagarna ar ocksa att nagon som inte fatt sig allt for manga dopp i IQ reservens kalla tillater byinvanarna att sjalva far bygga fathinder i form av vaggbulor dar de tycker att det behovs. Det innebar att var hundratalet meter som bussen kor, tvingas den tvarnita for ett nytt farthinder vilket far en stracka pa 8 km att ta inte mindre an 30 min att kora! Vi lovar och svar att aldrig med klaga pa vagskatten hemma i Sverige =) Vi akte forbi en lastbil som fraktade grisar via ett slap som bestod av tva vaningar och grisar staplade pa varandra pa ett satt dar tanken endast ar att spara pa sa mycket utrymme som mojligt och inte pa de stackars griseknoarnas valbefinnande. Djurens vanner nagon? Jag kan lugnt saga att jag blivit korvvegetarian har i centralamerika! Djuren har ses inte direkt som levande varelser som vi i Sverige gor utan mer som en produkt som ska logisteras pa ett sa marknadseffektivt och vinstbringande satt som mojligt. Vattenfallena da? Jo, de var grymma och varda tva sonderslagna rumpor och mardrommar om grisarnas revolution. Jonas kunde leva ut sina aventyrardrommar da man kunde klattra upp bakom fallet och se in i vattenstralen genom en grotta bakifran. Spannande! Och ruinerna lag spektakulart inne i djungeln  bland trad och buskar. Naturen har maste verkligen upplevas om ni far chansen!

Dagen efter var det dags for annu en tur pa de fina vagarna over gransen in i Guatemala...