svenneochcamelen

Jonas satte sig bakom ratten med handsvetten rinnandes och Camilla satte sig med 180 i puls i passagerar sätet och tog fram kartan. Vi skulle ta en "liten" biltur på 8 timmar upp mot grand canyon.  Jonas körde ut på den stora vägen som bara hade 3 filer. Vi upptackte snabbt att google maps inte stämde.. efter många svettdroppar och svordommar så hittade vi ut på motorvägen. Den hade BARA sex filer :S Alla körde som galningar så vi följde efter haha. Vägen ut från LA var jätte vecker, det var massa palmer, fina hus och i bakrunden var det snötäckta berg.

Vi stannade lite efter vägen och handlade lite bra och ha saker när vi upptäckte att vi åkte på Rout 66! WOW det var riktigt cool! Tiden sprang iväg och vi försökte köra på så gott vi kunde. Vi hade fått information att det var jätte dyrt att bo i Grand Canyon och blivit tipsad om en liten närliggande stad vid namn Williams. Vi fyllde upp tanken och bytte chaufför. Det var nästan ett skämt när vi reda på beloppet! Full tank för 40 dollar! Det är nästan så man sparar kvittona som souvenirer. Solen gick ner över bergen och numera ökenlandskapet.

Vi skulle försöka vara i Williams före 9 så vi hann med vårt hostel. Skyltarna varnde för is och halka. Is och halka?? Nu i mars? Här? Nej nej det kan inte stämma! Gasen i botten bara! Vi rullade in i Williams som var en typisk amerikans håla. Stora pickupper trängdes på gatan, cowboy-kläder hängde i skyltfönstren och hela staden bara kändes så amerikans :) Vårt hostel hade så klart stängt.. men inte för dagen utan för säsongen.. Vi hittade ett litet trevligt motel där vi kunde mötas av John Blund. Vi vaknade tidigt och solen sken utanför fönsret. Jag slänge upp dörren och såg en massa SNÖ! OJ DÅ :S kanske skulle tagit det lite lugnt.. men vi kom ju fram iaf =) Det skulle ta oss en timma till Grand Canyon så det var bara att sätta sig i bilen och börja köra. Ökenlandskapet hade blivit till skog. Det såg nästan ut som hemma. Väl framme så var det bara att snöra på sig skorna och knäppa jackan. Det blåste massor och var lite kyligt. Vi gick mot kanen och blickade ut! Det var helt enorm! Vi hade tur med vädret så vi kunde se flera mil!

Coloradofloden  :)

Det var riktigt läskigt att gå nära kanten då det stupade flera 100 meter ner. Vissa ställen var det över 1 km till botten.

Vi blev lite besvikna, det var inte alls som vi trott, visst var det fint och kul att ha sett det men inte så mycket mer.

Vi vandrade omkring några km och inväntade solnedgången. Det hade varit fint hela dagen och när solen väl skulle gå ner blev det mulet haha och iskallt! Brrr! Ni kanske ser att det är snö på bilden!

Vi tackade för oss och åkte hem till värmen och en skön säng.