Guatemala
Med varkande rumpor staplade vi in pa migrationskontoret i Guatemala. Gransen har ar inte sa serios som man kan forvanta sig av en grans. Pa gatorna spelar gatumusikanterna med pompa och stat, forsaljare springer runt i ett virrvarr och marknadsstanden trangs langt gatorna. Allt ar verkligen sa alldeles...alldeles... Centralamerika =)
Vi hade hort rykten om korruption och skojare i landet och fatt radet att ha sa lite med lagens langa (hmm naja korta har) arm att gora som mojligt da de snarare ar en del av problemet istallet for losningen. Vi akte pa en nit direkt inne pa kontoret da den smilfinken tvingades oss att betala 20 pesos for att komma in i landet. Hmm, tankte vi som fatt berattat for oss att det ar fritt intrade in i landet. Men vi betalade med glad min utan att fraga (Du fragar inte har i Guatemala, du betalar och ler och smyger forbi mannen med kalashnikov) Senare fick vi veta att snubben dragit en rovare och blast samtliga turister som kom i varan buss, sa ett rad om ni ska turista har... fraga om ett kvitto! Da blir de spaka och ger upp tydligen hehe)
Vi hoppade pa bussen och fortsatte farden ned mot staden Panajachel som ligger spektakulart belaget runt en otroligt vacker sjo med en sanslost vacker utsikt. Kameran gick ordentligt varm over denna utsikt kan jag lova! Forsta natten bodde vi inneboende hos en riktig mayafamilj i en riktig mayaby. En spannade upplevelse trots att det var svart att gora sig forstadd med var knagliga spanska. De bodde 4 pers i en enkel byggnad med 1 rum och kok (mycket mindre an en normal 1:a i sverige) och alla sov i samma rum. Mamman forsorjde sig som smyckestillverkare och pappan som inte var hemma jobbade som snickare i Antigua. De hade tva barn. En tjej och en kille som hade det mycket roliga namnet Danielito =) Vi fick bo i vaningen under tillsammans med lite andra resenarer som fatt samma ide som oss.
Staden Panajachel var som sagt mycket fint belaget vid en stor sjo som heter Lago Attitlan med ett antal vulkaner vid kanten runt sjon och nagra smabyar som vi tog baten till nagra ganger. Vi traffade lite kul folk ocksa som vi tog folje med. Det ar skojigt detta med backpackandet. Folk aker oftast liknande rutter och de man traffat och gjort sallskap med i ett land langt borta i fjarran, traffar man ofta pa igen i ett annat land nagon manad senare hastigt och lustigt. Vi drog vidare in i landet till staden Antigua som tidigare varit landets huvudstad tills 1770 - talet da staden blev totalt forstord i en kraftig jordbavning. Darefter fick Guatemala City aran att vara huvudstad i fortsattningen men Antigua lever kvar som en vacker kolonialstad som ar fin att vandra igenom. Det haftigaste vi gjorde har i staden var en vandring uppfor en aktiv vulkan som heter Pacaya volcano. Den hade ett ritkigt utbrott senast i maj forra aret sa lite nervost var det allt nar vi vandrade upp mot toppen. Vi kande oss riktigt coola nar vi markte att graset overgick till lavasten och helt plotsligt befann vi oss i ett lavalandskap som mer paminde om manens yta an mitt inne i det djupaste Guatemala. Vi vandrade in i vulkanens inre nara toppen i en liten grotta dar det kandes precis som att sitta i en bastu! En minut rackte, sedan borjade det brannas lite for mycket mot huden. Sa vi vandrade ned for det kokande berget, med roken pyrandes ur toppen pa kratern. En speciell upplevelse utan tvekan.
Efter nagon dag i Antigua akte vi till staden (eller naja) Lanquin som lag mitt inne i buschen. Vi bodde pa ett riktigt haftigt stalle som hette El Retiro uppe pa en gronskande kulle over en flod som rann nedanfor, med en enklare resturang som serverade buffe varje kvall nere vid kanten pa floden. Ett riktigt harligt stalle sa langt bort som vasterlandets civilisation som du bara kan komma och jag rekommnderar ett stopp har for dig som har vagarna forbi. Harifran var det inte heller langt till Seumuc Champey, ett omrade med sma limesten vattenfall som rann nedfor som en flod och dar man kunde bada i vackert vatten i blandade klara farger med smafisk som sag sin chans att ata lite pa vara sondersmulade fotter. Vi gjorde aven ett besok inne i en underjordisk grotta dar vi vandrade 500 m in i den underjordiska gangen dar vi vadade fram i vattnet med endast ett sterainljus som enda livlina fran totalt kolmorker. Det forsta som volkamnande motte oss i ingangen och utgangen till grottan var fladdermossens flaxande runt vara skallar. Manniskoskriken ekade for en sekund i jordens inre... Det hela avslutades med lite tubing (flyta pa ett bildack i sakta mak nedfor floden) En ritkigt harlig och spannande dag innan vi fortsatte nordost till det sista stoppet i Guatemala namligen staden Flores.
Vart att namna ar att vi akte en liten farja pa vagen mot Flores som drevs fram av en liten ring pa sidan i vattnet som sag ut som en plattunna med ett parasoll och en stark 100 hastars motor baktill. De sag ut ungedar som de dar runda batarna man kan aka pa uppe pa tomteland i Gesunda fast lite storre och mer primitiva. Mycket gulligt saledes och kreativt. Det var tva sadana skapelser placerade pa vardera sidan pa den bakre delen av farjan. Farjan drevs fram genom att herrarna i ringarna satte full gas pa sina brolande motorer och tryckte den lilla platburken mot farjan, vilket drev den i sakta mak framat. Kanske inte sa miljovanligt men fram kom vi!
Flores lag spektakulart belaget pa en liten halvo, ute pa en sjo dar det simmade aggressiva och mycket giftiga ormar om natterna. Staden paminde om Antigua fast den var vackert belaget och man kunde med en kortare bilresa ta sig till mayastaden Tikal som skulle vara nagot alldeles extra. Vi akte ut till denna djungelruin tidigt pa morgonen i soluppgangen. Det var en speciell upplevelse att ha papegojor, apor och spindlar runt sig hokt uppe pa pyramidens tak samtigt samtidigt som dagen gror och djungelljuden ekar genom skogarna. Ibland blir man riktigt lurad av skrikaporna som inte direkt later som apor utan mer som en manniskoatande tiger ute i buskarna. Tydligen skriker de och vralar for att tala om for sina gelikar var de befinner sig och for att ingen annan ska fa for sig att klampa in pa deras revir. I Flores hande ocksa det som skulle betraktas som resans roligaste handelse hittills:
Vi hade lyckats fa tag pa en billig liten utflykt med en privat guide med bat till ett narbelaget zoo ute pa en av byarna nara Flores. Har i zoot gick vi runt och tittade pa allehandla for omradet typiska djur och lite annat smatt och gott. Det var jag, Camilla och en australiensisk tjej som vi slagit folje med och sa guiden forstas. Hur som helst, sa kom vi fram till buren dar de hade tva stycken Oceloter (kattdjur, ungefar som en leopard fast mindre) och vi stallde oss vi gallret och betraktade de vackra djuren. Den ena av dem uppvisade ett ganska egendomligt, aggressivt beteende som kunde uppfattas lite som revirtankande. Detta var inget som vi reagerade namnvart pa utan vi tittade fascinerat vidare med nasorna tatt mot gallret. Plostligt hojdes kattdjurets ben mot den bla himlen och en enorm tryckande skur av kattpiss flog genom luften och landade med rejalt plask i australiensiskans vilt skrikande ansikte och pa Camillas nytvattade troja. Tjejerna skrek i hogan sky och det gjorde aven Jonas, dock inte av forskrackelse utan av en skrattsalva han sallan upplevt i sitt liv. =) Han fick dock ata upp det lite grann nar vi vandrade vidare mot apburen. Den lilla apan satt pa gren precis innanfor stangslet och verkade jattegullig sadar som en liten fin apa kan se ut. Guiden uppmuntrade saklart Jonas att pilla lite pa apan, som skulle vara sa snall och go sa. Forsynt stoppade Jonas in sitt pekfingret mot halet i stangslet... Apan overgick da pa en millesekund fran gullig liten gosebjorn till blodtorstig best, sog tag i Jonas finger med sin hand, klamde at och uppvisade ett gigantiskt leende och rejalt guldbruna tander (den sag ut sadar som apor i tecknade filmer kan gora nar de ar riktigt lomska. Apan vagrade slappa Jonas finger, men till slut efter en dragkamp gav den med sig och forsvann upp for sitt trad som en skallad ratta.
Nej, nu hade vi verkligen fatt nog av djungler for ett tag och satte kursen mot den karibiska kusten och landet Belize.
Vi hade hort rykten om korruption och skojare i landet och fatt radet att ha sa lite med lagens langa (hmm naja korta har) arm att gora som mojligt da de snarare ar en del av problemet istallet for losningen. Vi akte pa en nit direkt inne pa kontoret da den smilfinken tvingades oss att betala 20 pesos for att komma in i landet. Hmm, tankte vi som fatt berattat for oss att det ar fritt intrade in i landet. Men vi betalade med glad min utan att fraga (Du fragar inte har i Guatemala, du betalar och ler och smyger forbi mannen med kalashnikov) Senare fick vi veta att snubben dragit en rovare och blast samtliga turister som kom i varan buss, sa ett rad om ni ska turista har... fraga om ett kvitto! Da blir de spaka och ger upp tydligen hehe)
Vi hoppade pa bussen och fortsatte farden ned mot staden Panajachel som ligger spektakulart belaget runt en otroligt vacker sjo med en sanslost vacker utsikt. Kameran gick ordentligt varm over denna utsikt kan jag lova! Forsta natten bodde vi inneboende hos en riktig mayafamilj i en riktig mayaby. En spannade upplevelse trots att det var svart att gora sig forstadd med var knagliga spanska. De bodde 4 pers i en enkel byggnad med 1 rum och kok (mycket mindre an en normal 1:a i sverige) och alla sov i samma rum. Mamman forsorjde sig som smyckestillverkare och pappan som inte var hemma jobbade som snickare i Antigua. De hade tva barn. En tjej och en kille som hade det mycket roliga namnet Danielito =) Vi fick bo i vaningen under tillsammans med lite andra resenarer som fatt samma ide som oss.
Staden Panajachel var som sagt mycket fint belaget vid en stor sjo som heter Lago Attitlan med ett antal vulkaner vid kanten runt sjon och nagra smabyar som vi tog baten till nagra ganger. Vi traffade lite kul folk ocksa som vi tog folje med. Det ar skojigt detta med backpackandet. Folk aker oftast liknande rutter och de man traffat och gjort sallskap med i ett land langt borta i fjarran, traffar man ofta pa igen i ett annat land nagon manad senare hastigt och lustigt. Vi drog vidare in i landet till staden Antigua som tidigare varit landets huvudstad tills 1770 - talet da staden blev totalt forstord i en kraftig jordbavning. Darefter fick Guatemala City aran att vara huvudstad i fortsattningen men Antigua lever kvar som en vacker kolonialstad som ar fin att vandra igenom. Det haftigaste vi gjorde har i staden var en vandring uppfor en aktiv vulkan som heter Pacaya volcano. Den hade ett ritkigt utbrott senast i maj forra aret sa lite nervost var det allt nar vi vandrade upp mot toppen. Vi kande oss riktigt coola nar vi markte att graset overgick till lavasten och helt plotsligt befann vi oss i ett lavalandskap som mer paminde om manens yta an mitt inne i det djupaste Guatemala. Vi vandrade in i vulkanens inre nara toppen i en liten grotta dar det kandes precis som att sitta i en bastu! En minut rackte, sedan borjade det brannas lite for mycket mot huden. Sa vi vandrade ned for det kokande berget, med roken pyrandes ur toppen pa kratern. En speciell upplevelse utan tvekan.
Efter nagon dag i Antigua akte vi till staden (eller naja) Lanquin som lag mitt inne i buschen. Vi bodde pa ett riktigt haftigt stalle som hette El Retiro uppe pa en gronskande kulle over en flod som rann nedanfor, med en enklare resturang som serverade buffe varje kvall nere vid kanten pa floden. Ett riktigt harligt stalle sa langt bort som vasterlandets civilisation som du bara kan komma och jag rekommnderar ett stopp har for dig som har vagarna forbi. Harifran var det inte heller langt till Seumuc Champey, ett omrade med sma limesten vattenfall som rann nedfor som en flod och dar man kunde bada i vackert vatten i blandade klara farger med smafisk som sag sin chans att ata lite pa vara sondersmulade fotter. Vi gjorde aven ett besok inne i en underjordisk grotta dar vi vandrade 500 m in i den underjordiska gangen dar vi vadade fram i vattnet med endast ett sterainljus som enda livlina fran totalt kolmorker. Det forsta som volkamnande motte oss i ingangen och utgangen till grottan var fladdermossens flaxande runt vara skallar. Manniskoskriken ekade for en sekund i jordens inre... Det hela avslutades med lite tubing (flyta pa ett bildack i sakta mak nedfor floden) En ritkigt harlig och spannande dag innan vi fortsatte nordost till det sista stoppet i Guatemala namligen staden Flores.
Vart att namna ar att vi akte en liten farja pa vagen mot Flores som drevs fram av en liten ring pa sidan i vattnet som sag ut som en plattunna med ett parasoll och en stark 100 hastars motor baktill. De sag ut ungedar som de dar runda batarna man kan aka pa uppe pa tomteland i Gesunda fast lite storre och mer primitiva. Mycket gulligt saledes och kreativt. Det var tva sadana skapelser placerade pa vardera sidan pa den bakre delen av farjan. Farjan drevs fram genom att herrarna i ringarna satte full gas pa sina brolande motorer och tryckte den lilla platburken mot farjan, vilket drev den i sakta mak framat. Kanske inte sa miljovanligt men fram kom vi!
Flores lag spektakulart belaget pa en liten halvo, ute pa en sjo dar det simmade aggressiva och mycket giftiga ormar om natterna. Staden paminde om Antigua fast den var vackert belaget och man kunde med en kortare bilresa ta sig till mayastaden Tikal som skulle vara nagot alldeles extra. Vi akte ut till denna djungelruin tidigt pa morgonen i soluppgangen. Det var en speciell upplevelse att ha papegojor, apor och spindlar runt sig hokt uppe pa pyramidens tak samtigt samtidigt som dagen gror och djungelljuden ekar genom skogarna. Ibland blir man riktigt lurad av skrikaporna som inte direkt later som apor utan mer som en manniskoatande tiger ute i buskarna. Tydligen skriker de och vralar for att tala om for sina gelikar var de befinner sig och for att ingen annan ska fa for sig att klampa in pa deras revir. I Flores hande ocksa det som skulle betraktas som resans roligaste handelse hittills:
Vi hade lyckats fa tag pa en billig liten utflykt med en privat guide med bat till ett narbelaget zoo ute pa en av byarna nara Flores. Har i zoot gick vi runt och tittade pa allehandla for omradet typiska djur och lite annat smatt och gott. Det var jag, Camilla och en australiensisk tjej som vi slagit folje med och sa guiden forstas. Hur som helst, sa kom vi fram till buren dar de hade tva stycken Oceloter (kattdjur, ungefar som en leopard fast mindre) och vi stallde oss vi gallret och betraktade de vackra djuren. Den ena av dem uppvisade ett ganska egendomligt, aggressivt beteende som kunde uppfattas lite som revirtankande. Detta var inget som vi reagerade namnvart pa utan vi tittade fascinerat vidare med nasorna tatt mot gallret. Plostligt hojdes kattdjurets ben mot den bla himlen och en enorm tryckande skur av kattpiss flog genom luften och landade med rejalt plask i australiensiskans vilt skrikande ansikte och pa Camillas nytvattade troja. Tjejerna skrek i hogan sky och det gjorde aven Jonas, dock inte av forskrackelse utan av en skrattsalva han sallan upplevt i sitt liv. =) Han fick dock ata upp det lite grann nar vi vandrade vidare mot apburen. Den lilla apan satt pa gren precis innanfor stangslet och verkade jattegullig sadar som en liten fin apa kan se ut. Guiden uppmuntrade saklart Jonas att pilla lite pa apan, som skulle vara sa snall och go sa. Forsynt stoppade Jonas in sitt pekfingret mot halet i stangslet... Apan overgick da pa en millesekund fran gullig liten gosebjorn till blodtorstig best, sog tag i Jonas finger med sin hand, klamde at och uppvisade ett gigantiskt leende och rejalt guldbruna tander (den sag ut sadar som apor i tecknade filmer kan gora nar de ar riktigt lomska. Apan vagrade slappa Jonas finger, men till slut efter en dragkamp gav den med sig och forsvann upp for sitt trad som en skallad ratta.
Nej, nu hade vi verkligen fatt nog av djungler for ett tag och satte kursen mot den karibiska kusten och landet Belize.
Hälsningar
Trackback
