svenneochcamelen

Vi fick lite arga blickar på morgonen då Jonas snarkat så att hela rummet skakade. Det är helt sjukt hur han kan snarka så högt. Jag hade tydligen oxå bidragit med några timmerstockar. Vi var iaf glada och utsövda så vi tog bilen mot färjan som skulle ta oss till nordön. Vi hade fått tipset att ta en kustväg till Picton vilket vi oxå gjorde. En jättevacker kringelikrokväg som gick efter havet. Det var ett flertal vikar där segelbåtarna låg och vilade innan deras nästa färd på de smaragdgröna havet.



Jonas var helt upp över öronen och sa:- "om jag ska bo någonstans utanför sverige så är det här". Vi hoppade på färjan och började med lite lunch. Världens sunkigaste restaurang men såå god mat. Vi gick upp på deck och kollade på utsikten.



Jonas sprang som en jojo från ena sidan till den andra för att ta bilder på allt fint vi passerde.



Plötsligt möttes vi av en vägg med dimma.



Det var helt ömöjligt att se något och två rastlösa personer kom då på idén att leka kull på båten. Som två galningar sprang vi omkring och jagade varann. Oj så folk tittade på oss, men kul hade vi enda tills vi såg en lastbil som var lastad med anorektiska kossor. Usch att de kan behandla djuren så. Vi kan hoppas på att de var påväg till ett bättre ställe. Vi träffade även ett norskt äldre par som bjöd hem oss till dem om vi saknade sovplats. Vi hoppade in i bilen och gasade norr ut. Vi hamnade på en ödslig camping mitt ute i ingemansland. Jonas tog en tur och hamnade på en åker. Vi sladdade omkring lite annan vi kom till fast mark igen. Vi hade inge lust att börja gräva fram bilen när det var så mörkt. Vi hittade en plats och slog läger. Det var precis som en skräckfilm. Vinden ven och trädgrenar skrapade mot våra bilrutor. Det kom lite konstiga ljud utifrån, men det var bara att vrida upp volymen på dvd:n så var det lugnt.

Lite morgongympa innan vi åkte :)



Dagen efter åkte vi norrut, tog ett snabbt stpp vid Hokitita George, en flod sup skulle vara alldeles turkos, men efter allt regn var den grå. Det var en skön bensträckare iaf och det kan jag lova att det behövdes. Usch vilken träningsvärk jag hade.Det var inte det att glaciärvandringen var jobbig utan jag spännde mig så sjuklt mycket för att inte halka. Vi stannade till på ett hippie hostel i Graymouth innan det bar iväg igen.

Vi vaknade och satte oss i bilen igen. Vi åkte efter kusen och denna väg var lätt finare än USA:S HW1. Vi stannade till vid Pancake Rocks. Det ser ut som man lagt flera 100 pannkakor på varandra så det har bildats massa klippor.



Det fanns även massa blowholes där trycket pressar upp vattnet ur massa hål flera meter upp i luften. Så coolt att se. Vi brummade vidare upp mot Abel Tasmans nationalpark. Detta skulle vara den torraste delan på NZ, men jag vet inte vart de har fått det ifrån för vi möttes då av massa regn. Vi hamnade på info centret och började planera våran tur och vi fick en chock. Nästan 1000 spänn för att paddla i lite vatten så vi bestämde oss för att ta en vandring istället och titta på sälar. Kvällen bestod av att slåss med en hel busslast om det lilla lilla köket. Det slutade med att vi fick sitta ute i hallen och äta :)

Dagen böjade lite soligare iaf och turen fortsatte. När vi checkade in för turen så berättade kassören att vi vunnit ett pris som gjorde att en av oss bara betalade en dollar för turen, vilket betydde att vi fick 320 kr tillbaka :) Tjohoo så glada vi vart. Det lastade på gänget på båten och drog iväg oss med en traktor. Det var riktigt kul att sitta där på båten medans de drog oss fram och sedan sjösatte oss. Vi började med att titta på en sten som av nån konstig anlednind i två delar.



Sedan gasade han iväg. Fort gick det. In i vikar, runt klippor hit och dit men kul var det. Eftersom det hade regnat så kraftigt va vattnet helt grumligt och inte alls så fint som vi sett på bilderna. Han gasade iväg till sälarna. Gud så söta de var.



De var fortfarande bara ungar så de var sjukt nyfikna och busiga. Det hoppade och grejade i vattnet. Undersökte våran båt och stoppade man ner handen i vattnet så kom de fram till en. Båtnissen släppte av oss på stranden och så började vår långa vandring.



Det började med massa uppför och sen lite till uppför för att sedan avluta med en till backe. Vi var lite stressade eftersom vi hade en tid att passa då båten skulle komma och hämta oss så vi tågade på och svetten rann. Den första sträckan var inte så speciell ett fint vattenfall och resten skog. När vi gått klart halva delan kom vi fram till en jätte fin strand. Tyävarr så var det inte sommar, annars hadde detta vart ett superställe för sol och bad. Vi var förtfarande stressade så vi kastade i oss lite mellis och gick vidare. Denns sträcka har vi här jättemycket positivt om så vi hade höga förväntningar, lite för höga. Det var nästan samma skog och lika branta uppförsbackar. Jag hade fortfarande träningevärk efter glaciärvandringen så det var skönt att få mjuka upp benen. Det var ganska coolt att se en lagoon uppifrån och sen lite havsutsikt och inte bara skog/djungel.



Vi kom fram till den sista straden en timma för tidigt så vi kunde avnjuta vår kalla lunch i lugn och ro.



Standen var jätte fin och vi hittade en liten sjöstjärna på stranden. Vi båda tror att detta kan vara ett paradis på sommaren. Båten kom och hämtade oss och vi åkte till kontoret igen. Eftersom klockan inte var allt för mycket så gasade vi vidare till Nelson. Vi hade lyxat till oss med ett dormrum och det behövdes ville jag lova. Klockan åtta serverade de varm chokladpudding och det var så sjukt gott. Den natten som vi gott men inte de andra i rummet.

Morgondagens väder var lite bättre, men morgonturen var redan full. Vi tog en tur till Lake Matheson där utsikten skulle vara helt enorm. Eftersom vädret inte var det bästa så fick vi inte se de majestätiska bergen spegla sig i sjön.



Vi åkte bort till kontoret igen och inväntade eftermiddagsturen för att se om vädret var snällare vilket det också var. På med världens obekvämaste kängor som vägde mist ett ton styck och värsta snygga jackan. Det hade små regnat nästan hela, men när vi tog våra första steg på FOX isen sprack det upp.

 

Det var en halvtuff bit upp till glaciären så vi var lagomt umvärmda. De hade gröpt ur en trappa i isen som vi skulle klättra uppför och med tre ispiggar under skona så kändes det som vi var Bambi på hal is. Det var lite svårt att lita på piggarna under skorna eftersom det var glansis. Vi tittade lite på olika håligheter, fikade och lekte med guidens ishacka. Det var jätte häftigt att vandra omkring på massa is men också väldigt obehagligt eftersom glaciären rörde sig ca 15 m per dag så viste man inte hur isen skulle ändra sig just när vi stod på den.



Gudiden berättade om glaciärens historia och hur mycket den har minskat de senaste åren och det var mycket vill jag lova. Vi vandrade sakta hemåt och det var jag så glad över eftersom skorna gjorde så fruktansvärt ont annars hade jag velat vandra omkring mera.



Trötta efter vandringarna denna dag så hamnade vi framför TV:n igen.

Vi beslutade oss att vi inte hade tiden för att stänna längre utan det bar iväg norrut, men först ett stopp på Puzzel world. Ett mecka för alla tänkarnissar. Vi fastande där lite för länge, men det var så värt det. Superkul att få tänka, klura och greja, dessutom gratis. Vi skulle inte ta oss hela vägen upp till glaciärerna så vi passade på att utforska områded lite. Vi stannade bla till vid Blue pools där vattnet var turkost och så klart att man kunde se fiskar simma nere i djupet.



Vi gasade vidare och mörkret började närma sig så det blev dags att leta sovplats. Vi åkte värsta kringelikrokvägen efter kusten i beckmörker. Vi hade forfarande inte lär oss av vårt misstag att ta reda på ställen att sova på innan mörkret kom. Vi stannade till vid en utkiksplats där vi såg en annan campingbil. Vi cirkulerade runt den lite för att se om de gjorde sig klara för natten eller läste kartan. Vi parkerade en liten bit därifrån och höll utkik. Typiskt att en av dem läste kartan. Vi orkade inte åka en micrometer till. Plätsligt knackade det på vår ruta och en av grabbarna hade kommit för att fråga om vi skulle stanna över natten. Vad skulle vi säga? Det var förbjudet att campa där. Vi var ärliga och sa att vi skulle stanna och de skulle de med. Puh vilken tur. Sen kom deras nästa fråga :- "Är ni hungriga?".  Det kan jag lova att vi var. Regnet öste ner och vi hade ingen lust att äta kall burkmat så det slutade med att vi satt där i en campingbil med världens trevligaste gaypar med en supergod middag och smaskig alkohol på en parkering efter en kustväg mitt ute i ingenting i ett regningt NZ. Tänk hur det kan slupma sig ibland.



Vi vaknade utsövda och passade på att äta en trevlig frukost med våra nyfunna vänner sen åkte vi vidare till galciärerna. Kusten byttes mot höga berg. Då vädret inte visade sig på sin bästa sida så rekade vi bara priserna för en vadring på isen och sen åkte till en campingplants och satte oss framför TV:n. Det var länge sen vill jag lova. Där satt vi hela kvällen medans regnet bara öste ner.