svenneochcamelen

Lite morgongympa innan vi åkte :)



Dagen efter åkte vi norrut, tog ett snabbt stpp vid Hokitita George, en flod sup skulle vara alldeles turkos, men efter allt regn var den grå. Det var en skön bensträckare iaf och det kan jag lova att det behövdes. Usch vilken träningsvärk jag hade.Det var inte det att glaciärvandringen var jobbig utan jag spännde mig så sjuklt mycket för att inte halka. Vi stannade till på ett hippie hostel i Graymouth innan det bar iväg igen.

Vi vaknade och satte oss i bilen igen. Vi åkte efter kusen och denna väg var lätt finare än USA:S HW1. Vi stannade till vid Pancake Rocks. Det ser ut som man lagt flera 100 pannkakor på varandra så det har bildats massa klippor.



Det fanns även massa blowholes där trycket pressar upp vattnet ur massa hål flera meter upp i luften. Så coolt att se. Vi brummade vidare upp mot Abel Tasmans nationalpark. Detta skulle vara den torraste delan på NZ, men jag vet inte vart de har fått det ifrån för vi möttes då av massa regn. Vi hamnade på info centret och började planera våran tur och vi fick en chock. Nästan 1000 spänn för att paddla i lite vatten så vi bestämde oss för att ta en vandring istället och titta på sälar. Kvällen bestod av att slåss med en hel busslast om det lilla lilla köket. Det slutade med att vi fick sitta ute i hallen och äta :)

Dagen böjade lite soligare iaf och turen fortsatte. När vi checkade in för turen så berättade kassören att vi vunnit ett pris som gjorde att en av oss bara betalade en dollar för turen, vilket betydde att vi fick 320 kr tillbaka :) Tjohoo så glada vi vart. Det lastade på gänget på båten och drog iväg oss med en traktor. Det var riktigt kul att sitta där på båten medans de drog oss fram och sedan sjösatte oss. Vi började med att titta på en sten som av nån konstig anlednind i två delar.



Sedan gasade han iväg. Fort gick det. In i vikar, runt klippor hit och dit men kul var det. Eftersom det hade regnat så kraftigt va vattnet helt grumligt och inte alls så fint som vi sett på bilderna. Han gasade iväg till sälarna. Gud så söta de var.



De var fortfarande bara ungar så de var sjukt nyfikna och busiga. Det hoppade och grejade i vattnet. Undersökte våran båt och stoppade man ner handen i vattnet så kom de fram till en. Båtnissen släppte av oss på stranden och så började vår långa vandring.



Det började med massa uppför och sen lite till uppför för att sedan avluta med en till backe. Vi var lite stressade eftersom vi hade en tid att passa då båten skulle komma och hämta oss så vi tågade på och svetten rann. Den första sträckan var inte så speciell ett fint vattenfall och resten skog. När vi gått klart halva delan kom vi fram till en jätte fin strand. Tyävarr så var det inte sommar, annars hadde detta vart ett superställe för sol och bad. Vi var förtfarande stressade så vi kastade i oss lite mellis och gick vidare. Denns sträcka har vi här jättemycket positivt om så vi hade höga förväntningar, lite för höga. Det var nästan samma skog och lika branta uppförsbackar. Jag hade fortfarande träningevärk efter glaciärvandringen så det var skönt att få mjuka upp benen. Det var ganska coolt att se en lagoon uppifrån och sen lite havsutsikt och inte bara skog/djungel.



Vi kom fram till den sista straden en timma för tidigt så vi kunde avnjuta vår kalla lunch i lugn och ro.



Standen var jätte fin och vi hittade en liten sjöstjärna på stranden. Vi båda tror att detta kan vara ett paradis på sommaren. Båten kom och hämtade oss och vi åkte till kontoret igen. Eftersom klockan inte var allt för mycket så gasade vi vidare till Nelson. Vi hade lyxat till oss med ett dormrum och det behövdes ville jag lova. Klockan åtta serverade de varm chokladpudding och det var så sjukt gott. Den natten som vi gott men inte de andra i rummet.