Mot Nordön
Vi fick lite arga blickar på morgonen då Jonas snarkat så att hela rummet skakade. Det är helt sjukt hur han kan snarka så högt. Jag hade tydligen oxå bidragit med några timmerstockar. Vi var iaf glada och utsövda så vi tog bilen mot färjan som skulle ta oss till nordön. Vi hade fått tipset att ta en kustväg till Picton vilket vi oxå gjorde. En jättevacker kringelikrokväg som gick efter havet. Det var ett flertal vikar där segelbåtarna låg och vilade innan deras nästa färd på de smaragdgröna havet. 
Jonas var helt upp över öronen och sa:- "om jag ska bo någonstans utanför sverige så är det här". Vi hoppade på färjan och började med lite lunch. Världens sunkigaste restaurang men såå god mat. Vi gick upp på deck och kollade på utsikten. 
Jonas sprang som en jojo från ena sidan till den andra för att ta bilder på allt fint vi passerde. 
Plötsligt möttes vi av en vägg med dimma. 
Det var helt ömöjligt att se något och två rastlösa personer kom då på idén att leka kull på båten. Som två galningar sprang vi omkring och jagade varann. Oj så folk tittade på oss, men kul hade vi enda tills vi såg en lastbil som var lastad med anorektiska kossor. Usch att de kan behandla djuren så. Vi kan hoppas på att de var påväg till ett bättre ställe. Vi träffade även ett norskt äldre par som bjöd hem oss till dem om vi saknade sovplats. Vi hoppade in i bilen och gasade norr ut. Vi hamnade på en ödslig camping mitt ute i ingemansland. Jonas tog en tur och hamnade på en åker. Vi sladdade omkring lite annan vi kom till fast mark igen. Vi hade inge lust att börja gräva fram bilen när det var så mörkt. Vi hittade en plats och slog läger. Det var precis som en skräckfilm. Vinden ven och trädgrenar skrapade mot våra bilrutor. Det kom lite konstiga ljud utifrån, men det var bara att vrida upp volymen på dvd:n så var det lugnt.
