svenneochcamelen

Morgonen började inte så bra.. Jonas var yr som en boll och spydde. Jag tyckte det var ganska bra för då fick jag sova lite till :P Efter någon timma tog vi oss i kragen och checkade ut. Självklart öste regner ner även denna dag. Vi fick tipset att skita i alla de parker som fanns utan ta oss ut i skogen själv på småstigar. WOW säger jag bara! Där inne fanns de riktigt stora träden!



Eftersom der regnade ute så blev det dimmit inne i skogen så vi fick se underbar natur. Det kändes som en gammal urskog i sverige bara att träden var minst 10 gånger större. Det skulle vara lugt på denna väg men icke då! Det var så klart en löpartävling denna dag så det var fullt med folk på vägen haha. Vi bestämmde oss för att ta en liten vandring bland dessa träd eftersom det, nu äntligen, hade slutat regna.



Man kände sig så liten när man vandrade omkring i skogen. Det prasslade och knakade överallt så jag var jätte rädd, man vet ju aldrig vad som kan gömma sig där inne. Solen började titta fram och skapade underbara reflektioner och färger. Vi gick längs en fors som hade en isblå/grön färg i solens sken. Gu så vi njöt. Vi fick lov att ta en till vandring lite längre bort, men här i amerika så asfalterar man till och med i skogen!! Usch usch!



Klockan började bli mycket och vi skulle börja leta oss ner mot SF. Vi tog ut på motorvägen igen och ner mot highway 1! Det började regna igen men det gjorde inte så mycket när man satt i en varm bil. Det var kul att åka genom ännu mera redwood områden i dagsljuset och vi hittade tom ett ställe där man kunde köra vår bil genom detta träd. Då kanske ni förstår hur stora det är.



Efter vägen hade de "Elk varning" och man kunde sätta på en speciell radiokanal som pratade om detta djur. Vi skulle precis spela in denna roliga radioslinga, som lät som en gammal gammal grammofonskiva från1800-talet, när det plötsligt stod en hel flock efter vägen. Tvärnit och fram med kameran. Det såg ut som en blandning mellan en älg och en ren. Konstiga djur, men ganska söta.



Vi svängde sedan av motorvägen och med nöd och näppe hittade vi till higway 1 (amerika är inte bra på att skylta). Vi fyllde upp Cuben hos några läskiga typer som saknade tänder men dock inte förmågan att skratta åt vår fula bil. När vi rullade in på stationen var deras tanke: vad är det där! Det måste vara det fulaste jag har sett. Vi fnös och klappade den mobbade cuben tröstsamt på huven och körde iväg mot kusten. Vi svängde hit och dit på vägen som liknade svenska rallyt. Camilla kände åksjukan komma, men just som den första spyan var på väg upp såg vi de första vågorna slå mot klipporna...

Vi fick lära oss den hårda vägen att man måste vara ute i god tid för att leta boende i USA på en helg. Vi hittade inget bra boende i San Francisco så vi tog en "liten" avstickare norr ut. Vägen upp mot de stora träden var väldigt krävande men så sjukt vacker natur. Det var nästan som Skottland. Massa kullar och dalar. Vägen slingrade sig fram och tillbaka så jag blev lite åksjuk :S Skillnaden här var att det var kossor som betade på de stora ängarna istället för får. Vi fick känna på solsken, regn och SNÖ!! Fy så sur jag var när snön började falla och vi hade ju inga vinterdäck :S Men även denna tur med cuben gick bra. Mörkret kom efter några timmar och ju närmre vi kom vårt slutmål så blev träden bara större och större. Vi upptäckte också att vi inte alls hade behövt åka så långt norr ut för att se "the giant", som amerikanarna kallar dessa träd. Men vi hade redan bokat boende i Cresent City så det var bara att åka dit. Det kändes som denna väg aldrig tog slut.. regnet öste ner och vi tog kurva efter kurva men vi närmade oss inte ens en mm på kartan. Usch så jobbigt det var. Efter mycket om och men rullade vi in på vårt motell som var stängt!!! Som tur var fanns det en liten klocka som man kunde ringa på så att vi kunde få våran nyckel. Den var svårt att somna denna natt..

Vi begav oss ut på motorvägen igen för ytterliggare 8 timmars tuggande av motorvägg.. Roadtrip i USA kan ibland låta lite mer exotiskt än vad det är om man inte har en hemlig masochistisk läggning för 80 mils långa raksträckor längst ökenlandskap. Då är det skönt att veta vad som väntar vid nästa destination. Vi skulle besöka den vackra nationalparken Yosemite. Ett par mil utanför Las Vegas stannade vi till vid en Shellmack för lille cuben var lite törstig efter allt stort och stopp inne i stora epiliepsiframkallande staden. I fjärran såg vi något närma sig i ilfart från den stora öknen i horisonten. Det blåste som en rejäl sandstorm. Och det var det också. Vi skyndade oss in i Bettan och bräsade iväg på den gigantiska motorvägen för att undvika den värsta blåsten. Vi kände bilen kastas åt sidan över filerna och det var skönt att se bergen komma, som slutligen gömde oss från vindarnas tryck.



Ju längre vi kom västerut, desto mer såg vi naturen skiftas från sand och öken till mer gröna kullar och djupa dalar. Vi stannade till vid ett picknikställe i en liten by, under ett litet träd med utsikt mot de gröna kullarna och något som liknande någon slags kyrkbyggnad. Vi klämde ner vår matsäck som bestod av sallad med pasta och brownies som vi hade smugglat med oss från morgonens frukostbuffet pa hotellet. Sedan fortsatte vi igenom regn och rusk genom en svensk by som hette något med king ;) innan vi kom in i staden Fresno som skulle bli våran utgångspunkt inför den sista biten in mot parken dagen efter. Vi bodde nära universitetet, som hade ett idrottslag med en arg hund som klubbmärke. Varför känner jag igen det märket och staden Fresno?

Dagen efter slirade vi iväg in till parken. Vägen in mot Yosemite Valley kan beskrivas som något av det finaste som går att upplevas på en bilväg. Kurviga vägar genom grönskande natur och när det första stora vattenfallet syntes borta bland bergen med snötäckta toppar och med en skinande sol, var det som om ögonen höll på att ploppa ur planeten. Det var så vackert att inga ord kan beskriva dess skönhet. Grand canyon var fint, men detta slår faktiskt alla naturupplevelser i staterna för mig. Inte heller bilderna kan göra verkligheten rättvisa, men ni får hålla till godo med dessa nedan. Så sätt dig till rätta, släck alla lampor och förställ dig fåglarnas kvitter och bara njut av detta...





Vi tog en promenad på en vandringsled, som vi fått uppfattningen om skulle vara enkel. Ack så fel detta antagandet var, då det visade var en rejäl stigning, som fick upp pulsen till hög frekvens (härligt med lite träning) Tyvärr så var stigen avstängd märkte vi efter cirka en och en halv timmes vandring och det var inte så konstigt med all snö och is som fortfarande låg kvar såhär på vårkvisten. Vi vandrade morlokna tillbaka ned för stigen, men så träffade vi på ett par, som tipsade om en annan väg förbi avspärrningarna, som ledde till ett annat vattenfall. Vi snirklade oss fram och när vi klättrade upp den sista biten till fallet, så var det värt varenda litet stånk och stön.

Efter att vi beundrat vattenskvättandet ett tag så vandrade vi tillbaka mot racercuben, med ett litet matsäcksstopp vid en sjö på vägen.



Vi körde ut från parken i takt med mörkrets inbrott och riktade nosen mot västkusten och San Fransisco. Om du någon gång i livet får chansen att besöka detta ställe. För guds skull, åk hit människa!

Vi vaknade 04.45 och vi var inte pigga.. Vi borstade tänderna och började gå mot entreen. Men vart var den? Vi gick och gick och gick! Jag tror att vi passerade minst 3 casinon (som fanns inne i hotellet) där folk fortfarande satt och spelade bort sina pengar. Troligtvis så har de suttit där hela natten och konstigt nog var det många som satt och blippade. Jag tror det tog oss 15 min att ta oss från vårt rum till entreen och vår buss. Vi slumrade till direkt och vaknade inte förän vi var framme. Vi fick titta på en film där vi fick reda på vad vi skulle göra om det skedde en olycka. Det var bra information men inte direkt det man ville höra om innan man skulle lyfta. Vår pilot var en riktig amerikan. Gympadojjor vita strumor som var uppdragna till halva vaderna, shorts, jacka och självklart kepa. Han var riktigt trevlig och man kände sig lugn då vi skulle lyfta. Helikoptern skakade värre än en gammal tvättmaskin men utsikten var helt enorm!



Solen gick upp över bergen och sken sedan hela dagen.



Vi flög över Lake Mead, Hooverdammen och sen in i Grand Canyon.
 


Det var mäktigt att få se det höga väggarna och se Coloradofloden på nära håll. Piloten stannade till på ett jättevackert ställe nere i en dal där det bjöds det på brunch.



Det var Champange, vindruvor, jordnötter och självklart lite gottis, ett winerbröd. Det var riktigt gott och man blev nästan lite smålullig av det lilla glaset chmpange haha.



Vi flög sen vidare över lite berg och underbart vacker natur. Tyvärr slutade denna tur för fort och med facit i hand så var turen inte alls värd de tusenlapparna som den kostade. Jag är dock väldigt tacksam att jag fått åka helikoper, det vill jag göra igen :) Vi fick skjuts hem och kastade oss direkt i säng och sov några timmar. Efter en välbehövlig tupplur unnade vi oss lite buffé på hotellet och denna var ännu större och godare! Proppmätta tog vi Cuben och letade vidare efter gratisgrejer, vi hoppades på ett stopp vid Mandalay Bay och deras jätte akvarium men 40 dollar för 2 personer var det inte riktigt värt och samma pris för att bara åka upp i stratosphere tower var också lite överdrivet så vi gasade iväg till ett outlet center där det var vissa saker som var sjukt billiga. Vi köpte Ripcurl tröjor för 21 sek :P Kvällen spenderades sedan i Old Las Vegas och det såg verklgen old ut! Efter att spenderat 30 min för att leta gratisparkering så vandrade vi till Freemont street och där bjöds det på show vill jag lova! Först kom vi in till en liten scen där "Bon Jovi" uppträdde.



Amerikanarna kan då verkligen bjuda på sjig själva. Det var mer drag framför denna lilla scen med ca 100 i publiken än va det är hemma i Sverige när U2 uppträder. De dansade, sjöng och var på toppen humör. Jonas berättade aven att detta var stället där skummissarna hängde och dessa såg man många av! Snönderkanrkade och alkoriserade amerikaner överallt. Men även de var glada och dansade i takt till musiken.  

Taket var täckt av en stor filmduk som var flera 100 meter lång där de visade musikvideor till bla KIZZ. Vi vandrade gatan ner tills vi hörde att det vart ett nytt uppträdande på scenen. Oh boy vilken BRUD! Hon hede världens minsta hipsters, en minimal BH + ett par fluffiga skor.



Hon dansade i takt till musiken och försökte få igång publiken ännu mera vilket hon lyckades med. Hon tog sedan upp två vattenflaskor och hällde äver sig och grabbaran blev som galna haha. Det hände inte så mycket mer utan vi gjorde ett nytt försök att vandra ner för gatan. Det var massor med folk trots att det bara var en vardag. Vi träffade några grabbar ifrån Texas och jag kunde inte låta bli att skratta åt deras underbara dialekt. Jag ville aldrig att denna kväll skulle ta slut! Det fanns så mycket att se och göra. Jonas var på shopping humör så han köpte en as ball t-shirt som blinkade i takt till den musiken som spelades.



Han vart som ett litet barn och när musiken tystande så fortsatte han med massa ljud bara för att få tröjan att lysa. Det var nog många som undrade vad han hade för fel men det var så kul! Tyvärr tog denna tillställning slut och vi började bege oss mot hotellet. Vi passade på att:



Nej då, vi tittade bara =)

Jag ville inte att denna vistelse skulle ta slut så vi svängde in på Las Vegas första casino, Flamingo. Lättklädda unga tjejer delade ut kort till snuskiga gamla gubbar som nog var överlyckliga att få se både se tuttar och spela. Vi var inte intresserade av att spela bort våra pengar utan vi ville till deras Zoo :) Tyvärr så var ju detta väldigt sent så det var svårt att se alla djuren. Men det fanns självklart flamingos och massa andra sällsynta fåglar, sköldpaddor och fiskar. Visste ni förreste att de hade köpt in speciella japanska karpar för 1 miljon dollar STYCK!!! Helt galet! Vi avslutade kvällen med det nyttigaste vi nog har ätit på hela USA vistelsen en fruktsallad! Mumma :)

Las Vegas är verkligen en nattstad. Det var nästan helt dött ute på strippen denna morgon. Vi började dagen med en kaffe och en choklad dounats som var motellets frukost. Vi började prata med personalen om tips på vad man kunde hitta på. Det var en äldre dam som jobbade denna morgon och även hon tipsade om alla casinon. Hennes kille var där och hälsade på och vi pratade länge om allt man kunde göra i USA. Självklart kom vi in på bensinpriset och de höll på att svimma när vi berättade om vårt pris! Rena rånet tyckte dem. Vi hade funderat länge på att ta en helikoptertur till Grand Canyon så hon var supersnäll och lånade ut telefonen till oss så vi kunde runga runt och jämföra. Det var tur att vi gjorde det! Helikopterbolagen försökte verkligen lura oss.. men efter samtalet med personalen så hade vi fått fina tips på vad vi skulle säga + att vi hade några rabattkort! Vi sparade säkert in 200 dollar på att jämföra! Då kom en riktigt fin överransking för mig :) Jonas bjöd mig på denna upplevelse! Var inte det gulligt =) Men va skulle vi göra denna eftermiddag.. Helikopterturen var inte förrän dan efter. Vi tog lilla Cuben och gasade ut på den nästan tomma strippen. Vi började med att åka och äta buffé! Ojojoj va mycket mat men det var inte tala om efterrätterna! Jag tror vi åt så maten nästan sprutade ut ur öronen. Proppmätta åkte vi vidare till Atomic Testing Center där vi fick lära oss mer om atombomber! Det var superintressant! Jag älskar USA:s museum! Men får trycka, greja, titta, känna och leka! Det finns inga skyltar där det står "rör ej" utan det man inte får röra är inglasat eller utom räckhåll för mina klåfingriga prinskorvar. 1992 sprängdes den sista testatombomben i Nevada och tur ar väl det! Det är ju inte så hälsosamt för moderjord med massa kärnavfall :S De visade även stolt upp bilder och filmer över deras bombningar i Japan. Det känns lite konstigat att de nu idag skryter om hur de skickar experter till Japans kärnkraftverk och massa hjälp till de nädställda.. Konstiga USA. Tyvärr hade vi bara 2 timmar inne på detta museum och vandringen slutade med meskerad! De hade ett slags extramuseum med retrosaker. Personalen skrattade åt Jonas outfit och jag kan inte förså varför ;)

Vi tog bilen vidare för att titta in de olika hotellens galenskaper. Ett av det mest exklusiva, MGM, hade ett lejonhägn till två honor. Vi hade turen att komma dit när de matades. Hela buren såg mest konstgjord ut så jag undrar hur lejonen egentligen mådde.

Vi tog oss vidare till hotellet Treasure Island som självklart bjöd på en danshow på piratskepp, två stycken till och med. Det dansade och sjöng, "kanoner" flög genom luften, vattnet flög och det sprutades eld. Showen var riktigt bra och
ännu bättre när den var gratis.

Vi vandrade vidare till The Mirrage och kom precis i rättantid då vulkanen fick ett utbrott. Eld och fejklava sprutade högt. Det åskade och blixtrade och de enda som saknades var aska. Vi tog oss även till The Venetian Som var en miniatyr av Venedig. De hade byggt kanaler runt om hotellet där gandoler passerade. De hade även lyckats bygga låga broar som båtarna passerade genom.

Vi började bli trötta och drog oss mot Circus Circus som vi skulle spendera 2 nätter på. Trötta som vi var gick vi till inchekningen och möttes av världens kö!! Klockan var endå 11 på kvällen och vi skulle upp 0445 för helikopterturen.. SNARK. Det tog minst 30 min för att få några nycklar och när vi skulle betala så kom det fram att vi skulle betala en satans resort avgift på 32 DOLLAR! Bara för att bo!! Räckte det inte med allt de andra man fick lov att betala?! Konstiga USA. Rummet var dock jättefint och vi hade utsikt över strippen och inte tala om sängen! Det är nog den skönaste jag har sovit i!