Så var det då dags för två omättliga resesjälar att kravla sig över den sista landgränsen innan hemfärden till Svedala. Båda hjältarna letade desperat efter en sista vacker strand som skulle få äran att bjuda på några sandkorn under sandalerna som skulle få beträda svensk mark. Efter mycket om och men beslutades att denna strand fanns på den lilla ensliga ön Koh Wai i grannlandet Thailand. Sagt och gjort så korsades gränsen via en skumpig färd på fyra hjul och vidare färd ut till denna paradisö. Det var en trevlig morgon att mötas av detta då solens strålar började kittla längs kinderna.
Dagarna ägnades åt lata dagar och promenader längs vattenbrynet likt denna.
Allt för att ta sig fram till enskilda stränder likt denna.
Vackert på min ära. Enda problemet dagar som dessa är då stranden tyvärr nog invaderas av nyrika ryssar som har en förkärlek till att eftersträva en klädstil som innebär kalsongryck ala speedo style.
Men alla goda ting måste ju som sagt ha sitt slut. Efter att den sista solbrännan fixats så avslutades vår vistelse med en båtfärd i extremt högt tempo i extremt höga vågor, som skulle kunna ha fått karuselltillverkaren på Universal studios grön av avund. Vi överlevde som tur var denna trip och tog oss in till fastlandet. Efter detta bar det av iväg bort till huvudstaden Bangkok. De sista dagarna innebar shopping, shopping och lite mer shopping av tjocka tröjor och jackor som saknades i våra slitna resväskor. För nu bar det av till kallare breddgrader igen och vår livs upplevelse (so far) kom hastigt, men inte lustigt till vägs ände. Det var slutet på en saga, en resa och en tid som vi aldrig kommer att glömma. Även om vissa av faktadetaljerna sakta tynar, även om solbrännan nu för länge sedan omvandlats till hy vitare än snö, så finns alla upplevelserna, människorna, sorgen, glädjen och skratten kvar i våra hjärtan ända tills de slutar slå...
