Magnetic Island
Det var dags att lämna Cairns mot nya efterlängtade äventyr. Himlen grät men det gjorde inte vi. Så kul det skulle bli att äntligen få börja resa igen efter några månaders jobb.
Greyhoundbussen sladdade in på parkeringen i Townsville och vi tog färjan över till vad som skulle bli vårt första stopp längs östkusten, ön Magnetic Island. Vi checkade in på vårt hostel som låg fint beläget vid stranden i Nelly Bay och shoppade lite grann, socialiserade vid baren någon timme innan vi kröp trötta till kojs.
Dagen efter hyrde vi en fyrhjulsdriven bil och körde omkring på upptäcksfärd runt ön. Det var max 60 km/h hastighetsbegränsning på ön och vägarna var små och backiga. Ön bestod av ett antal vackra vikar som vi kunde besöka tack vore vår fyrhjulsdrivna bil.
Detta var verkligen en paradisö och naturen var ruskigt vacker speciellt vikarna där man kunde bada, vandra runt och snorkla vanligtvis.
Dock så var vädret inte det bästa så vattnet var för grumligt och vågigt för att det skulle bli någon vettig snorkling. Istället tog vi en vandring genom den vackra naturen, bland sand och eukalyptusträd upp mot ett gammalt militärfort som fungerade som signalspaning och beskydd mot en eventuell japansk invasion av Townsville som var en viktig stad för de allierade. Utsikten över kusten och skogen uppe från fortet var verkligen bedårande.
På vägen upp såg vi även en vild koala sovandes med sin bäbis i famnen. Dom är verkligen söta och lata. De sover 20 timmar om dagen för eukalyptusbladen som de får sin energi ifrån är väldigt näringsfattiga.
Trötta efter vandringen tog vi bilen över till andra sidan ö för en glimt av solnedgången på stranden innan vi drog ned tillbaka in till staden för en snabb tur till en mycket liten nattmarknad innan vi drog ned rullgardinen för den dagen.
Dagen efter var vi uppe med tuppen, för vi ville njuta av de sista timmarna med bilen som vi skulle lämna in vid lunchtid. Vi åkte ut till några klippor vid sidan av en av vikarna för vi hade hört talas om att här kunde man få se vilda rock wallabies om man har tur. Rock wallabies ser ut som en liten minikänguru som spänstigt studsar runt bland klipporna i jakt på föda. I början fick vi inte se något då vi vandrade mellan stenbumlingarna. Det var inte förrän vi kom tillbaka till parkeringen som vi såg de små rackarna sitta vid ett litet vindskydd vid sidan av vägen.
De var som små gosedjur. Hoppade runt och var inte alls blyga. Dock så blev de lite sura då vi bara gav dem pinnar och inget annat smaskigt. Vi tog bilen bort till en av de vackraste vikarna som kallades Artur bay för ett morgondopp. Jag provade att snorkla, men väl ute i vattnet så gav jag upp för vattnet var fortfarande för grumligt. Jag började i godan ro simma tillbaka in mot stranden. Jag såg max en meter framåt i det skitiga vattnet. Då plötsligt, svosch simmade en superstor sköldpadda in mitt i vägen bara några centimeter framför mig och försvann vidare i djupet på andra sidan. Den hade tydligen inte lärt sig högerregeln i sköldpaddeskolan. Vi lämnade tillbaka bilen och vandrade hemåt och tog det lugnt resten av dagen.
Klockan ringde tidigt och jag kände mig ruskigt hurtig. Jag tittade omkring mig och alla i rummet sov fortfarande. Jag hoppade smidigt ned från sängen och slängde på mig mp3 spelare och löparskor. Här vankades det morgonjogg. Jag gick ned till stranden och till tonerna av Metallica och en vacker soluppgång joggade jag de 10 minutrarna längs vågornas brus in till Nelly bay. Från den lilla hålan så går det vandringsleder inne i skogen hela vägen upp till norra delen av ön så jag bestämde mig för att jogga någon kilometer inne i skogen. En lokal gubbe berättade att det var vanligt att se koalor efter vägen så detta verkade ju riktigt lovande. Jag joggade in på leden upp bland träden och det var lättsprunget till en början. Sedan började en lång stigning och vägen smalnade av och blev snårigare och stenigare. Det var svårt att riktigt se var jag satte fötterna. Det kändes hela vägen som något galet skulle hända. Jag passerade två stycken småtjejer som lekte efter vägen. En av dem hörde inte riktigt när jag kom bakifrån och vände sig vettskrämt om när jag passerade. Höhö skrockade jag lite skadeglatt och jag svischade vidare 50 m upp i skogen då plötsligt, det rasslade till kring fötterna. Jag hade sprungit rakt in i en panikslagen orm. Jag skrek till i ett galet tjut och hoppade med all min kraft bakåt. Ormen ringlade runt framför mig och visste inte riktigt var det skulle ta vägen innan den till sist försvann in i buskarna på sidan. Huh så vidrigt. Jag hade fått nog av skogen för den morgonen och vandrade med skärpta sinnen tillbaka genom skogen. Jag träffade på tjejerna igen som hade hört mig skrika och jag berättade vad som hade hänt, att ormen var ganska kort men kraftig och hade en mörkgrön närmast svart färg. Troligen bara en trädorm sa en av dem, de är väldigt vanliga längs den här stigen. Jag drog mig hemöver och valde breda, stora vägar tillbaka.
Efter en välförtjänt frukost tog vi bussen bort till norra delen av ön som heter Horseshoe bay. Där softade vi bort dagen på en riktigt vacker strand. På kvällen när vi stegade in till hostelet så var det tydligen ett rejält party med ett lokalt band som spelade. De spelade rockmusik och var riktigt bra. En av dem var lite lik Christer i både utseende och ålder. Kul att folk i den åldern visar att de också kan än ;) Det var också en grupp som dansade en form av dans, samtidigt som de lekte med eld i händerna. Riktigt roande.
Dagen efter steg vi återigen upp tidigt för en morgonpromenad uppför en kulle. På vägen dit kunde vi se en massa papagojor som hade dåligt morgonhumör och käbblades med varandra.
Vi kunde också se denna skönhet. En Kakadua som nervöst begrundade våra nyfikna steg.
Uppe på toppen så kunde vi se en riktigt fin utsikt över stora delar av ön. En helt klart värdig avslutning på vår tid här ute.
Magnetic Island är verkligen ett härligt ställe och vi fick se mycket häftiga djur och natur. Vi tog färjan tillbaka till Townsville och bussen mot Ayr.
