svenneochcamelen

Vi vaknade tidigt och gjorde oss i ordning för en liten dagstur som skulle ta oss norr över. Första stoppet var en liten håla som hette Daintree Village för frukost. Sen bar det i väg igen för en kryssning på Daintreeriver som var känt för två saker, världens älsta regnskog som var sisådär 150 miljoner år gammal som slingrade sig som floden och alla krokodiler, stora krokodiler.

Här var ett ställe man inte ville bada på. Vi fick se en bjässe redan efter några minuter, hon låg helt stilla och solade sig i gräset. Hon låg så stilla så jag trodde hon var ditlagd tills hon blinkade.

Visste ni att en krokodlil kan ligga still i 18 timmar utan att röra sig? De studerar, väntar, studerar för att sedan anfalla vid exakt rätt rillfälle för att dra ner fångsten i vattnet och göra sin dödsrullning som antingen gör så att bytet bryter alla ben i kroppen eller så att den drunknar. Vi åkte vidare ner för floden och fick se en till. Den simmade lugnt och fint mot en sandbank.

Det är svårt att förstå att ett sånt djur kan få upp en hastighet på 35 km/h på land. Vi åkte lite längre ner efter floden för att sedan vända tillbaka mot säkerheten. Krokodilen vi såg simma hade äntligen hittat fram till sandbanken och hade lagt sig till rätta i solen. Det var skönt att ställa sig på säker mark. Efter floden blev det en kort vandring i regnskogen. Vi fick se en smart växt som började uppifrån och jobbade sig neråt. Det var kanske en liten fågel som fått med sig ett frö och släppte det i en trädkrona. Det började växa neråt mot jorden och runt det trädet som det landat i. Slutligen så hade det kvävt trädet och tagit all näring vilket då bildade dessa ihåliga flätade träd.

Vi vandrade vidare och guiden berättade om olika djur som fanns runt omkring oss och varnade oss för krokodiler. Vi fick inte se några men vi fick se en liten kalkon, en färgglad krabba och en rolig skalbagge.

Efter regnskogen tog vi färjan mot Cape Tribulation. Guiden berättade några läskiga krokodilhistorier. Det var en Belgiskt kille som hade åkt upp hit med höga förväntningar om att få se sin första krokodil. Han åkte på ett flertal båtturer utan resultat. Han var så besviken så befolkningen tyckte så synd om honom så de visade ett ställe där det låg en 1.5 m lång krokodil och solade. Han vandrada av och an i flera timmar och inväntade en rörelse. Han trodde han hade blivit lurad och att detta var fejk. Så han vandrade ner i vattnet med en lång pinne och ställde sig framför den, sen smällde han till krockodilen rakt i huvudet. Krokodilen blev inte så glad utan gick till attack. Det slutade med att killen fick åka hem med 200 styngn i benet och en lärdom om krokodiler. Det var en annan historia om en tältande familj som hade åkt upp för en mysig familjehelg. De hade vaknat mitt i natten av att svärsonen hade skrikit för full hals. Alla vaknade till och fick se krokodilen, som var på väg ner mot vattnet, med svärsonen. Pappa sprang efter ett gevär och sonen efter en yxa. Farmodern visste att de skulle aldrig hinna dit i tid så hon kastar sig på krokodilen och börjar brottas med den. Tillslut kommer pappan och skjuter krokodilen. Denna historia slutar gott med ett flertalet stygn och en bruten arm för farmodern och alla överlevde. Vilken ståltant =) Den sista slutade inte like lyckligt utan det handlade om ett par som paddlade kajak med ett bete dragandes efter sig. Det slutade med att en krokodil kom och tog betet, drog ner paret i vattnet och bara en kom till land. De sökte förbrilt efter maken, men han har aldrig återfunnits. Vi fick lära oss att vi aldig skulle bada i ett vatten som var grumligt pga krokodilrisken. Efter historierna var det dags för den kända stranden vid Cape. Vi hade lite otur med vädret så det gick inte och sola eller bada eftersom vattnet var grumligt av all vind.

Vi vandrade tillbaka och åt en smaskig lunch innan det bar iväg hemåt igen. Vi stannade till och tittade på den vackra utsikten över Cape innan vi stannade till vid ett litet minizoo. De hade krokodiler, känguruer, wallabiers, spindlar, ormar, flygekorrar och den fruktade Cassowaryn. Det är en fågel som är lika stor som en emu, men mycket mer agressiv. Den jagar en i skogen och sedan sparkar den en med sina jätteklor. En fågel man ska gömma sig för när man ser den.

Vi vandrade omkring inne i zoot med en nyfiken emu i hälarna som jagade maten vi hade med oss. Läskig fågel.

Vi fick mata de söta känguruna och de lite skyggare wallabiesen.

Vi fick även se 3 veckor gamla dingobebisar som verkade hungriga. Vi åkte vidare till vårt sista stopp som var Mossman gorge. En mossgrön flod med iskallt vatten, riktigt vackert. Vi åkte sakta hemåt igen efter en lång, men rolig dag. Detta var det sista vi gjorde i Cairns innan den stora resan ned för östkusten skulle börja.