svenneochcamelen

Sådär lagom möra efter en 13 timmars nattbuss välkomnade Sydney oss med solsken. Vi vandrade till vårt hostel och fick reda på att vi inte fick checka in förrän kl 2. Jag frågade hur det blev med vår uppgradering från en 6-bäddsdorm till en 4-bäddsdorm som de sagt att de säkert skulle kunna ordna. Tjejen i kollade i systemet och upplyste oss att vi blivit uppgraderade från en 32-bäddsdorm till en 6 bäddsdorm. Vi blev inte glada utan gick ner för att lämna väskorna och diskutera om vi skulle stanna på Nomads, som ännu en gång lurat oss. En trött och arg Camilla vandrade upp till receptionen och frågade om de fick se rummet. Jag berättade vår livshistoria om hur dåliga Nomads har vart och hur lurade vi har blivit efter kusten och vips så stod vi där med ett dubbelrum, som vi fick checka in i på en gång. Vi kastade in väskorna och tog en snabbdusch innan vi skulle på en guidad tur. Vi mötte upp våra danska pigor, som dock inte verkade ha någon koll alls.



Efter mycket om och men hamnade vi hos vår guide. Jonas bad honom att vara extra rolig så vi inte somnade på turen. Han tog verkligen Jonas på orden och berättade massa roliga saker. Det blev en blandning mellan historia, kultur och humor. VI fick bra tips på vart vi kunde äta och dricka. Vi vandrade genom den gamla delen The Rock där gangstrarna härjade.



Vi gick genom den nyare delen där skyskraporna tog sin plats. Vi kom till en staty som var en ett stort svin. Det betydde lycka om man nuddade grisens tryne så det sken som en sol. Det var även en annan del på grisen som sken. Guidens mål var att den delen skulle skina mer än trynet, och den var inte långt ifrån.



Vi vandrade vidare till till bonatic gardens där vi tittade på "flying foxes", vackra blommor, underbar utsikt och kakaduor.







Vi vandrade vidare till Operahuset som var vårt slutliga mål.



Jag och Jonas bestämde oss för att titta på solnedgången över operahuset och harbour bridge. Vi sprang iväg och inhandlade lite jordgubbar och dricka och sen var det bara att springa tillbaka. Utsikten var helt enorm.





Resten av kvällen myste vi med danskarna på en restaurang och sedan sov vi djupt.

Dagen efter var det bara att gå upp tidigt för att åka till Manly beach och vandra. Föregående dag hade lämnat sina spår på mina fötter. Gå i flipflops under 4 månader utan att använda vandringsskorna är ingen bra idé. Det var bara att försöka plåstra om tossingarna och ta färjan över till Manly.



Manly beach var mysigt och fullt med surfare. Solen var inte på vår sida så vi började vandra.



Vi gick efter kusten hela vägen.





Det var varierat med skog och öppna ytor. Vi passade på att äta lite matsäck uppe på toppen innan vi vandrade mot bussen.



Vi stannade till och kollade på lite ristningar som aboriginerna hade gjort.



I slutet av vandringen hamnade vi vid stranen och avnjöt färska jordgubbar med våra nyfunna vänner.



Vi kom tillslut till bussen och möttes då av en chock. Det var bara pre-pay bussar och det fanns ingenstans att köpa biljetter, detta var ju mitt ute i ingenstans. Vi fick vackert sätta oss ner och vänta i en halvtimma tills de vanliga bussarna började rulla. Vi väntade in båten och hoppade på. Det blåste riktigt kalla vindar men vi vägrade gå in. Vi ville se utsikten. Den var helt enorm. Det var så vackert när stadens lampor lös upp och speglade sig i vattnet. Ju närmre vi kom såg vi operahuset och harbour bridge.





Trötta i fötterna vandrade vi hemåt genom staden.

Denna dag bar det av till Bondi Beach för att häsla på Kristin. Tyvärr var det inte strandväder så det blev en vandring igen. Stranden var inte alls lika stor som man sett på bilder utan den var väldigt liten.

 

Bondi är även känt för sin kustvandring och den var helt enorm. Vågorna kastade sig mot de höga klipporna. Surfarna var glada med tanke på hur stora vågorna var. Man kunde se delfiner leka i vågorna men inte idag.





Tyvärr började det att regna så vi vandrade tillbaka och passade på att unna oss lite thaimat. Kristin visade oss runt och det fanns inte mycket att se förutom lite affärer.



Vi tog bussen hem och passade på att laga mat i köket. USCH fy och blä. Det var nog der värsta vi sett. Det var så äckligt och skitigt överallt. Folk slängde mat här och där och vägrade att plocka undan efter sig. Det var ett under att vi inte blev sjuka. Vi bäddade ner oss tidigt för att ladda till nästkommande dag.

Vi vaknade tidigt och tog oss mot Blue moutains. Det skulle regna hela dagen så vi packade med oss lite regnkläder. Vi vandrade 45 min genom staden fram till bergen. Vi började med att åka en skyline. Vi åkte ca 200 meter över marken men utsikten var jättefin. Vi fick se ett högt vattenfall som forsade ner i dalen.



Vi började vandra efter kanten och stannade till för att se på utsikten. Vi förstod var namnet kom ifrån för det var verkligen blått. Oljan i eukalyptusträden reflekterade ett blått sken i kontakt med solljus så allt blev blått.



Vi hade tur med vädret och solen tittade fram lite titt som tätt. Vi kom fram till Three sisters, som blue moutains mest är känt för.





Vi passade på att vandra ner till berget och vandrade ut till en av dem.



Det var lite läskigt att vandra ut på den smala bron som var högt över marken. Vi vandrade sakta mot tåget som skulle ta oss hemåt när himlen öppnade sig. Det kom en störtflod. Vi var dyngsura ända in till skinnet. Vi kunde inte låta bli att skratta och säga: vi hade ialla fall tur med vädret. För det hade vi. Vi passade på att värma oss med en kaffe, för här var det bara 13 grader. Tåget tog 2 timmar och väl hemma var det bara att kasta sig in i duschen för att tina upp igen. Vi tog en liten prommis för att hälsa på Tony, som vi mött i Cairns. Det blev ingen film, för den utsikten han hade över Sydney ville vi inte försöra.

Sista dagen blev det shopping för mig. Jag hade fått tillåtelse att handla ett par nya skor. Så mycket som jag grinat och svurit över de "gamla" skorna så ville vi inte få Ayers rock förstört. Jonas pös iväg som en fura och hade en dejt med Tony i gymmet. Efter mycket om och men hittade jag ett par jättesköna skor. Det var bara att betala och se glad ut. Jag mötte upp Jonas och tog en lunch. På kvällen åkte vi till Tony igen och drack lite vin med våra underbara vänner.



Alla fick självklart testa på världens starkaste chili men det Tony inte visste om var att vi blandet ner lite i hans grogg, Skrattar bäst som skrattar sist :)



Innan det blev allt för sent packade vi oss hem och fixade väskan, för nästkommande dagar skulle det bli ett stort äventyr.