svenneochcamelen

Vi kom till den lilla surfarhålan som heter Byron Bay på förmiddagen. Vi hade fått många rekommendationer om denna orten, då den är mer laidback och genuin än de andra ställena. Det var en mysig stadskärna med småbyggnader och affärer och inga höga skyskrapor. Stranden erbjuder enorma vågor till surfarnissarna som är många här i Byron. Det kändes som en liten hippiestad som vi hamnat i.

Vi checkade in på vårt hostel som var ett riktigt hippiehostel. Det var många som sa att detta skulle vara superhäftigt. Det hette Arts factory och man kunde riktigt känna Tomas di Levas själ sittandes i väggarna med olika färger, skitigt och lite sunkigt och med rymdgubbar och raketer målade på väggarna i vårt rum som kallades space room.



Vi tyckte dock att det påminde väldigt mycket om hostelen som vi bodde på i centralamerika så vi var inte så imponerande.

Eftermiddagen ägnade vi åt att kika runt nere på stan och så gick vi en liten minibushwalk med en grymt rolig guide med en fjäder hängandes i håret och en papegoja sittandes på axeln.



Han påminde verkligen om krokodiljägaren när han berättade om hur man överlever ute i bushen. Han lärde oss bland annat att man kunde äta vissa blommor, utvinna vatten ur palmer och krama om ett träd för att hålla nere kroppstemperaturen när det är varmt. Första kvällen tog vi det lugnt och softade, men det blev inte så mycket sömn då våra rumskamrater bestämt sig hålla låda på alla möjliga sätt fram till fem på morgonen.

Dagen efter så var det då dags för vårt livs första surfing. Vi var grymt laddade och förväntansfulla efter att avundsjukt sett alla coola snubbar glida fram i vattnet och nu var det alltså vår tur. Vi hade bokat en endagarskurs med instruktörer som skulle få oss att bli Kelly Slater på någon timme. De hämtade upp oss utanför vårt hostel och sedan så bar det av till en strand söder om Lennox Head. Det började med att guiden hade en genomgång om hur man hittar de bästa vågorna och hur man undviker att drunkna i en undervattenström.



Sedan blev det teknikgenomgång med 20 stollar liggandes på varsin bräda på stranden. Sedan var det dags att blöta ned sig.

Vi hoppade fram genom vågorna för att ta oss ut på lite djup. Det var jobbigt och pulshöjande och riktigt bra träning vilket kändes som ett plus. Det gäller att ta i och vara stark i paddlingen. När man tagit sig ut var det bara att invänta rätt våg, kasta sig upp på brädan med fötterna vid bakre kanten, och paddla som en tok för att tajma in och fånga vågen. Sedan en snabb burpee upp till stående och fösöka hitta mittpunkten med foten. Sedan gällde det att försöka stå upp i någon enstaka sekund för att kunna hinna känna sig cool och undvika att smasha in i skallen på allt för många av de 20 andra deltagarna som skulle trängas på en minimal yta i vattnet.

 

Det gick riktigt bra för att vara första gången och både jag och Camilla tog oss upp.





Det var sjukt roligt och grymt skön känsla när jag lyckades hålla mig stående ett tag.



En hel del käkande av smaskigt saltvatten blev det också, men vad tusan det finns ju så det räcker där ute i oceanen. Surfing är något jag definitivt kommer göra igen så fort jag får chansen. Synd att vi inte har sådana vågor hemma i sjön Vågen i Bollnäs. På kvällen blev det partaj och kortspel på hostelet med våra danska vänner och folk från surfarkursen.

Dagen efter skulle vi checka ut från hostelet eftersom det var fullbokat under helgen och vi hade bara bokat två nätter. Vi flyttade till Backpacker in som låg ganska nära stranden. När vi hade checkat in där så lyckades vi tappa bort varandra. Någon sa till Camilla att jag hade gått ned till stranden vilket jag inte hade. Så hon gick dit för att leta efter mig. Hon ringde och vi bestämde oss för att mötas på stranden så jag gick mot stranden. Mellan hostelet och stranden gick det ett järnvägsspår och vid övergången träffade jag två tyska hippies som sa att det låg en brunorm på rälsen. Jag gick bort dit de pekade och där bredvid rälsen så låg den och stekte. Det var en en Eastern brown snake och det är ormen med det andra mest toxiska giftet i världen. Tyvärr gillade den inte all uppmärksamhet så den försvann in i ett hål under järnvägen innan jag hann få någon bild. Hostelet hade gratis cyklar så vi bestämde oss för att ta en cykeltur ut mot en känd fyr som skulle ligga väldigt vackert.



vi passerade längst kusten förbi några surfingställen, bla the pass som är ett väldigt känt ställe och något av surfingens Mecka. Tyvärr var inte vädergudarna riktigt med oss så vi fick oss en rejäl dusch, så det var bara att vända hemåt och kolla på film resten av dagen.

Det finns en stad som ligger en bit inlands från Byron bay som heter Nimbin. Det är en liten håla men ändå väldigt känd då Aquarius festivalen hölls här på 70-talet. Den har därför utvecklats till en renodlad hippiestad med allt vad det innebär. Färglada affärer i regnbågens alla färger, sunkiga människor i gamla ruttna kläder, egendomliga frisyrer, affärer som säljer knarkutrustning och annat konstigt krimskrams. Inofficiellt är droghandeln fri i den här staden, vilket innebär att hippiesarna går runt som i trans och det säljs marijuanakakor, röka och liknande i varenda liten korsning. Det går till och med bussturer ut till staden så att turisterna skall kunna bevittna spektaklet vilket vilket vi självklart ville. Bussen som vi åkte med såg ut som en regnbåge bara den och chauffören var såklart en riktig lodis han också.



Han lovade dock och svor att han skulle hålla sig borta från kakor när han satt bakom ratten. Hmm, kändes ju tryggt åtrminstone. Vi stannade till på vägen och fick prova lite konstiga nötter vid en pub innan bussen rullade in i Nimbin. Vi gick runt någon timme där och bevittnade den egendomliga staden med dess konstiga butiker. Här fanns det ingen surfaraffär som heter Billabong men väl en annan affär med namnet Bringabong.



Man kunde även ta sig en fika på Rainbow kafé. Det var en annorlunda upplevelse att gå runt här och se människorna som tror att vi fortfarande lever kvar på 70 - talet.



Efter besöket stannade vi till ute i bushen för en liten vandring och barbeque. Vi hade en kines med oss i bussen som blev lite trött på vägen. Han satt och hängde med huvudet och gungade både hit och dit, bland annat in i tjejen som satt på sätet bredvid som såg allt annat än road ut. Det hade nog blivit en liten kaka för mycket för dne stackarn. Alla i bussen skrattade så vi kiknade. När vi skulle äta barbequen hade han dock försvunnit ur vårt synfält så vi blev lite oroliga. Som tur var hittade guiden honom några hundra meter bort, kramandes ett träd. Efter turen så tog vi det lugn och chillade med film på hostelet.

Sista dagen i Byron Bay ägnades åt den fina surfarstranden.





Vi satte oss på gräset ovanför sanden och tittade ut på de galna surfarna som skickligt manövrerade brädan genom vågorna.



Det är en konst att bara ta sig upp och lyckas följa med vågen. Tänk då vilken skicklighet dessa surfare har som faktiskt kan styra brädan genom vattnet också. Det känns som att alla i Australien surfar, unga, gamla och alla typer av människor.



Vi träffade en gubbe som lärde oss lite om väder och vind och lite tekniktips på hur man ska hålla upp nosen på brädan ovanför ytan. Hm, vi får nog börja med att lära oss hålla vår egen nos ovanför ytan. Efter denna sköna dag var det dags att ta nattbussen ned för det sista stoppet längs östkusten.