svenneochcamelen

Vi vaknade tidigt och gick för att äta frukost. Vi var väldigt glada att vi inte jobbade på det där hostelet. Usch som det såg ut. Spyor i hissen, kladd överallt. Det såg ut som en krigszon. Det var svårt att få frukosten att stanna nere med alla dofter. Vi skyndade oss vidare till bussen som tog oss till flyget. Äntligen skulle en av mina största drömmar slå in. Ända sen jag var 13 år och gjorde ett arbete om Australien har jag velat åka till Ayers rock. Vi hoppade på planet och somnade som små barn efter gårdagens bravader. Vi vaknade till lite innan landningen. Vi fick se Ayers Rock från ovan och den kändes större än på bilderna.



Vi gick in för landning, men på grund av alla markvindar fick vi lov att avbryta landningen. Vi trodde att vår stund var kommen och pulsen steg. Vi passade på att titta på stenen en sista gång från ovan innan vi skulle göra ett nytt försök och det gick bra. Vi klev av planet och möttes av en vägg med värme. Vindarna gjorde inte saken bättre eftersom de var supervarma. Vi var inte vana vid denna värme så det skulle bli intressant att vandra. Vi hoppade på vår buss och upptäckte snabbt att vi inte var de enda svenskarna. Vi började med att åka till Kata Tjuta, som betyder många huvuden. Det var ett berg mitt i ingenstans. Vi började med en vandring och med denna värme och trött efter en flygning kändes det som man hade feber.



Det var ca 36 grader varmt ute plus de varma vindarna. Vandringen var på ca 6 km.



Vi fick välja mellan att gå den långa eller den korta. Jonas valde den långa och jag den korta. Jag mådde inte bra utan försökte med alla mina krafter att ta mig framåt. En liten kulle fick mig nästan att spy. Halsen hade börja gjort ont igen. Skulle jag bli sjuk nu igen? Vi vandrade vidare och spanade in landskapet. Det såg ut som vi var på månen. Stenarna var röda.



Detta berget var en sammanfogad stenhög. Det såg verkligen ut som man smetat cement och sen lagt dit stenar. Vi tog oss upp till toppen och utsigten var enorm. Det var två taiwaneser som gick med oss och den äldsta, som var 61, slängde upp armarna i luften och bara skrek. Vilken gädje. Vi satte oss ner och studerade utsikten.



Några gröna papegojor flög förbi. Stället gav på något sätt en religös upplevelse. Det var en utomjordisk plats att vara på och liknar inget annat som vi har sett förut.



Bergen ger intrycken av maskerade rymdskepp som skulle kunna börja mullra och lyfta från marken vilken sekund som helst. Vi inväntade vår grupp innan vi sedan vandrade tillbaka till bussen. Jonas gjorde en fin upptäckt ur formationerna ur berget.



Ni kan ju gissa vad detta föreställer. Det ska vara en elefant :)



Vi stannade till och såg Kata Tjuta från avstånd innan vi åkte vidare för att se solnedgången över Uluru. Tyvärr var inte vi de enda där utan turbuss efter turbuss åkte in. Vi åt middag och bara njöt.



Vi fick se stenen ändra färg medans solen sakta försvann och månen tog över.



Vi började åka mot vår camping och fick ta en efterlängtad dusch. Vi bäddade ner oss i vår sovsäck och sedan in i en "swag". Man kan beskriva det som en lite större sovsäck som skyddar mot vind och vissa djur. Det var
supervarmt den natten och myrona tyckte inte att vi skulle sova.

Daniel (som vår guide hette) väckte oss 04.30 då var det bara att vakna och skynda sig i ordning. Gammal militär som han var fick han verkligen fart på oss. Vi gasade bussen till samma plats som vi var dagen innan, men denna gång för att spana in soluppgången.



Det var riktigt kallt på morgonen. Det serverades frukost medans moder jord sakta vaknade till liv. Vi åkte vidare för dagens första vandring som var runt Uluru. Den var 10 km så det var bara att sätta igång. vi gick med svenskarna Johanna, Therese och en underbar kines Millie.



Gu så vi skrattade när vi traskade på. Det tog oss 2.5 timmar att gå sex kilometer. Då kan ni förstå hur många gånger vi stannade och tog bilder.







På vissa ställen var det fotoförbud, "sacret place" och förklaringen kommer snart. Uluru som är 304 meter högt är tydligen bara toppen. Under marken fortsätter berget flera kilometer ner. På ett ställe kunde vi klättra lite på berget så vi stannade där och fotade lite galna bilder.



På andra sidan blev det mer gröna träd och det berodde på vattenhålet som fanns där.



Vi fick även se målnigar som aboriginerna gjort.



Vi satte oss ner i skuggan och bara lät ögonen vandra över denna skapelse. Vi upptäckte snart att klockan vandrat fortare än vad vi trott så det var bara att börja vandra igen. Lite mer fotografier hann vi med under språngmarchen tillbaka till bussen. Vi fick lite fika och tankade vatten innan nästa vandring började, denna gång med guiden. Han tog oss till stället där man kan klättra upp för berget. De försökte göra allt för att hålla vandringen stängd. dels för att den var så farlig, det fanns bara ett knähögt rep som du kunde hålla fast i medans du klättrar brant uppför.



Upp mot toppen smalnade det av och blev riktigt trixit. minst 36 personer har mist sina liv i klättringen. Men det var inte den största orsaken utan det var för aborginernas seder och bruk. Den klättringen gjordes endast av pojkar som skulle bevisa att de blivit män. Vi vandrade vidare och kom till ett fotostopp. Daniel berättade att detta var kvinnornas plats. Här fick inga män se vad som försegick. Det fanns även ställen runt berget som inte tillät kvinnor. Det var en manlig aborigin som guidat ett gäng journalister runt Uluru och av misstag hade han sett hur det såg ut på kvinnornas plats och det slutade med att han fick ett spjut genom benet. Ibland kan det gå så illa att de dödar en. Så allvarligt ser de på dessa ställen och tänk er då om vi tar kort på dessa hemliga ställen och visar det för fel person. Då kan det sluta med döden. Vi gick vidare och tittade på målningar.



De använde målningar för att lära barnen. Vi gick vidare till ett till vattenhål.



Vi tog oss mot bussen och åkte till Scenic center där vi fick lära oss mer om kulturen. Det fanns även en "förlåt bok" där olika turister stulit en del av den heliga platsen och sedan råkat ut för flera år av otur. De har då förstått att det var pga det de har stulit och bestämt sig för att skicka tillbaka det. Det var människor från hela världen som skrivit brev och skickat tillbaka bla stenar och hoppats på att de ska bli förlåtna. De flesta stenarna var små, men de hade fått in en som var lika stor som en kassaapparat. Hur fick man med sig den hem, med tanke på hur hård australiens tull är? Vi åkte sakta mot Kings Canyon, spanade in Fuluru



och en sjö,



när Daniel plötsligt tvärnitade och kastade sig ut ur bussen och började springa. Alla trodde han hade kört på att stackars djur, men han kom tillbaka med en liten filur, Thorny Devil riktigt cool.



Vi åkte vidare mot vår camping. Det blev lägereld och lite lekar innan vi kröp till sängs.

 

Det var svårt att sova då månen lyste så starkt men efter all vandrig somnade man tillslut in.

Nästa morgon fick vi sovmorgon till klockan 5. Tjohoo. Vi åt frukost i soluppgången innan det bar iväg till Kings canyon. Det började med en brant stigning upp mot toppen. Den kallades för heartattack hill av en förståelig anledning. Väl uppe var varje steg och svättdroppe värt det med tanke på utsikten.



Vi såg flera mil denna underbara dag. Det hade inte blivit så varm ännu eftersom klockan bara var strax efter sju. Vi vadrade omkring på toppen och Daniel berättade om olika växter och träd. Vi stannade till vid ett träd som kallades ghost gum för att det var täckt av ett vitt pulver som aborginerna även använde som solskydd.
Vi vandrade vidare och spanade in omgivningen, hur den skapats och formats av all vind och vatten.





Vi gick ner till The garden of Eden där vi skulle få bada. Tyvärr var vattnet så skitigt så det blev inget dopp. Vi satt där nere och njöt av omgivningen innan det bar iväg igen.



Vi omringades av djupa stup. Ett felsteg här så var man död. Daniel visade oss en växt som var väldigt bra mot bakterier i sår och som de även använder i tortyr.



När en aborigin brutit mot en lag så sprutade man vätskan i ögonen som då gjorde att man blev blind och sedan fick man ett spjut i benet. Antingen tog törsten en eller så ramlade man över kanten. Vi vandrade sakta mot bussen och en stor ödla visade sig för oss. Det var tydligen en av världens största ödlor och den kunde bli upp mot tre meter lång. Vi kom ner till bussen och tittade på klockan, 10.15. Underbart att ha gjort en vandring så tidigt på morgonen. Tyvärr led turen mot sitt slut så vi började åka mot Alice springs. Daniel stannade bussen ännu än gång och började springa. Denna gången hade han hittat en Blue tounge, eftersom den har en blå tunga.



Australien är så duktiga med namn. De ser en brun orm, åh då döper vi den till Brunrom. Så är det mad nästan alla djur och växter. Det blir lätt för oss och det är bra. Sista stoppet var vid en kamelfarm där vi fick gosa med kamelbäbisar, en liten dingo och spana på kängurur.

 



Den långa vägen hem bestod av lekar och en musikquiz som Jonas knåpat ihop. Även denna tur bar mot sitt slut och kvällen avslutades med en avskedsmiddag som bestod av kängurupaj.