Chiang Mai
Vi hade alltså flytt regnperioden i Malaysia och tagit oss vår tillflykt till Chiang Mai i norra Thailand. Det var översvämningar i Bangkok för tillfället, men staden ligger 70 talet mil norrut så några spår av vatten såg vi inte.
Chiang Mai är Thailands näst största stad och huvudstaden för norra delarna. Härifrån utgår många turer norrut till gränsen mellan Myanmar (f.d Burma) Thailand och Laos, kallat the Golden triangle. Stället andas Thailändsk kultur lång väg och det är inte lika superturistigt uppe i norra delarna av Thailand som i tex Phuket, även om försäljarna kan vara tjatiga ibland även här. Det är ofta man känner sig som en vandrande pengapåse och när den trevlige thailändaren närmar dig på gatan, är det inte en vänskapsrelation de har i ögona utan dollartecken. 95 % av Thailändarna är buddister vilket märks på husen. Man hittar fint dekorerade tempel i guld och annat krimskrams överallt i staden.
Inuti templen finns buddastatyer som sitter i olika positioner beroende på vad de symboliserar.
Hit kommer buddisterna för en stunds andlighet och meditation. Munkar vandrar omkring på gatorna i orange kläder. Det hör nämligen till familjens ära att pojkarna blir munkar en del utav sin ungdom. Fötter ses som orena och man måste ta av sig skorna när man går in i templen och undvika att rikta foten mot något vktigt som tex en budda eller en människa.
Thailändarna pryder ofta sitt hörn av tomten med något som kallas för ett andehus, där anden som vaktar över dom bor. Denna andedyrkan har egentligen inget med buddhismen att göra utan är mer än blandform med hinduismen. Det är endast 20 % av Thailändarna som kan räknas som 100 % riktiga buddister.
Chiang Mai ligger inne i landet så därför finns det ingen strand och vatten som man kan svalka sig i. Det passade dock oss ganska bra då vi båda hade tatueringar som behövde läkas. Istället så bestämde oss för att passa på att lära landet och kulturen så mycket som vi kunde på dessa runt 10 dagar vi hade här. Vi började att bo några dagar en bit utanför centrum på ett lite finare boende, innan vi flyttade in i gamla stan till ett ställe som hette Sabuy Guesthouse och drivs av en jättevänlig tjej.
Här stannade vi lite drygt en vecka och vandrande runt i stan, tittade på byggnader, åkte på utflykter och gick på många av alla dess marknader som fanns i stan. Den största var Night Bazaar som hålls varje kväll, vilket är en sorts kvarlämning från den stora handelsrutten i Asien från förr i tiden. Nuförtiden säljs dock bara turistprylar som består av piratkopior på allt som kan tänkas, billig mat och såklart den gudomliga thaimassagen som vi såklart unnade oss. 35 kr för en timmes massage gör susen för trötta marknadsfötter. Det är en fröjd för plånboken att vistas i Chiang Mai. En middag på resturang med Pad Thai (nudlar, soya, tofu, grönsaker) går på 20 baht, vilket motsvarar runt 4 kr. På marknaden finns också en annan Thailändsk klassiker, de väluppklädda ladyboysen som det gäller att passa sig för som kille.
Vi tog också tillfället i akt att gå på thaiboxing, eller Muay Thai som det kallas här. Det var inte så mycket folk den här gången, men ändå hög stämning och oändligt monotoma och illalåtande ljud från trummorna och någon slags flöjt som låter ruskigt, förskräckligt illa. Boxningen var underhållande och det var ett antal riktigt hårda och bra fajter. De yngsta grabbarna var runt fem år gamla och de sparkade och slog varandra i huvudet utan hjälmar. Undrar vad de skulle säga om det i Sverige där proffsboxningen är förbjuden? Det var även en svensk som var med och boxades och han spöade på sin thailändska moståndare rejält till vår stora förtjusning.
Vi gjorde ett antal roliga turer under vår vistelse i Chiang Mai. Vi tog en endagarstur upp till staden Chiang Rai där vi bla skulle besöka the Golden triangle. Vi började med ett snabbt stopp vid några varma källor.
Sedan bar det av till The White temple. Det var ett sagolikt vackert slott och helt klart den vackraste byggnad vi någonsin sett.
Det kändes som att vi var med i en saga och att Törnrosa skulle komma utspringandes när som helst följt av Shrek och de sju dvärgarna. Till och med toaletten var av guld, så allting var fint på detta ställe.
Efter templet bar färden vidare till The golden triangle, alltså gränsen mellan f.d Burma, Thailand och Laos. Mekongfloden flyter mellan länderna och avskiljer dem och den finns en litet landområde i mitten som är ett ingemansland. Förutom en asiatiskt variant på treriksröset är detta känt för att det var här länderna transporterade opium mellan sig. Vi tog en liten båttur på floden och kikade in i respektive land, men det mesta vi såg var ett kasino och lite skog på håll.
Vi hann med ett kort stopp på Laossidan av gränsen där de hade en väldigt turistig marknad. Ett tragiskt besök då vi blev överfallna av tiggande barn som bad om både pengar och godis. Laos är mycket fattigt och till och med thailändarna ses som rika och utvecklade när de åker till Laos. De sålde även alkohol med djur nedtryckta som souvenirer. De hade visst kokat ihop någon gryta med Cobra och sprit som folk fick provsmaka.
Vi undvek dock detta sinnessjuka och tog oss tillbaka till minibussen för vidare färd för ett kort stopp vid landvägen in till Burma. Här var det kalabalik och säljare överallt och inte så mycket att rapportera. Vi avslutade dagen med ett besök i en by hos en så kallad hilltribe med longnecks. Det är människor ursprungligen från Burma som bosatt sig i norra Thailand i jakt på ett bättre liv. Långnackarna har fått sin namn från att flickorna får en massa ringar runt nacken när de är små, så att det knappt kan röra huvudena. Det är inte nacken i sig som blir längre utan det att axlarna trycks ned. Ringarna töjs ut genom att de hettas upp vilket gör fruktansvärt ont och skapar brännmärken och ärr som flickorna bär med sig resten av livet. Detta ses alltså som något fint. Det enda tjejerna kan göra är att sitta och verka fina, väva och fejkflina åt turister som knäpper bilder på dem som de vore allehandla djur på ett zoo. 
Samtidigt spelar grabbarna boll vid sidan av. Något riktigt att bita i för feministerna hemma i Sverige som tycker det är viktigare vilket kön vi har på herr gårmanskyltarna. Vi hörde också att detta fenomen med långnackar var på väg bort, men att de fortsätter med det för turismen och pengarnas skull. Sockerberoende barn sprang omkring och slet i oss och tiggde pengar ocg glass och blev tjuriga så fort de inte fick något. Hemskt vad vi ångrar att vi åkte hit och det var en vemodig känsla vi hade när vi styrde kosan hem till Chiang Mai.
Desto roligare hade vi när vi deltog i en thailändsk matlagningskurs. Vi var 6 personer totalt med två kockar och riktig snälla människor som lärare. Vi fick börja med att välja ut vilka maträtter vi ville lära oss att göra. Det var totalt sex rätter vi skulle välja ut med allt från förrätt till efterrätt och det var tre rätter att välja bland i varje grupp. Jag och Camilla delade upp det så vi inte valde samma så nu har vi tolv nya maträtter vi kan stoltsera med i köket. Jag lagade vårrullar, padthai och grön currysoppa med kyckling som var en av de godaste rätterna som jag någonsin ätit.
Tänk att mat som är så nyttig kan bli så god.
Camilla lärde sig bla att göra kyckling med cashewnötter och mango med sticky ris. Vi fick även lära oss att göra egen currypasta vilket är ett mastigt jobb då det ska malas i två timmar. De tog även med oss till en thailändsk marknad där vi fick lära oss hur det går till och vilka ingredienser som behövs till maten. Det kändes som vi åt hela dagen och vi kunde aldrig få nog av vår goda mat som vi lagat. Vi lovar att bjuda er hemma på thailändsk afton någon gång, så att ni också får prova.
Elephant Nature Park - en hemsk historia.
Detta är ett ställe för elefanter som har blivit räddade ur hemska situationer. Jag kände direkt att detta var ett ställe jag ville sponsra samt besöka. Bussen kom och hämtade oss och de började visa en dokumentär om parken. Ägaren och grundaren har mottagit och köpt loss ett flertal elefanter och eftersom det bara blir fler och fler så kom vi volontärer in i bilden. Man kunde vara där allt från en dag till veckor. En stackars elefant hade de räddat från det hårda arbetet ute i djungeln. Hon hade varit gravid och fött sin bebis uppe på ett berg under pågående arbete. Bebisen hade rullat ner för berget och avlidit. Mamman hade blivit så förtvivlad och ledsen så hon hade vägrat att arbeta. Skötaren eller mahouten som de heter på thai hade blivit så arg så han hade använt en slangbella och skjutit elefanten i ögonen så den blev blind. Som tur var köpte hon loss elefanten för en stor summa pengar och kunde ta den till parken. Det var svårt att hålla tårarna borta när dokumentären visades. När vi rullade in mot parken mötes vi av en elefant som rymt.
Naughty elephant sa vår guide. Det var en tonåring som gjorde lite som den ville. Väl framme så passerade vi det gigantiska lagret med frukt innan vi hade en genomgång hur vi skulle bete oss när vi var nära dessa gigantiska djur.
Vi fick även se en elefanttand. Den var som var hård som sten.
Vi fick sen äntligen träffa en elefant, en gammal dam på 74 år. Huden var hård och stickig. Snabeln var också väldigt hård.
Det är imponerande hur smidiga de är med snabeln. De bara rullade in frukten och sen stoppade de den i munnen. Alla blev som barn igen. Elefanten dregglade och pruttade ju mer mat den fick. Elefantpruttar är inte att leka med. Det nästan vibrerade i backen och inte tala om lukten. Ojojoj så det stank. Vi fick mata fler elefanter, denna gång de yngre. Det gällde att vara beredd för de slängde fram snabeln hela tiden. En tuggandes i munnen och en i snabeln.
De hade inte bara elefanter på parken. De hade även katter, hundar, kossor och vattenbufflar som de räddat. Efter att elefanterna fyllt sina magar vart det vår tur. Vi en efterlängtad buffélunch med massa smaskiga tillbehör. För engångsskull fick vi äta oss mätta. Efter lunch var det dags att bada elefanterna. Vi fick en varsin hink sen var det bara att vandra ner till floden.
Alla blev helt galna. Det flög vatten här och där. Det gällde att passa sig så man inte fick vatten på sig.
Elefanterna njöt och när de fått nog gick de bara upp igen.
Efter att vi tvättat dem rena sprutade de ner sig med jord igen. Jorden används som solskydd. Vi fick order att gå upp på bryggan igen för de busiga elefanterna var på väg mot floden. Det märktes direkt att de inte var de lydigaste elefanterna. En av dem hade ett rep runt sig med en pingla på. Denna användes av mahoten så han inte skulle få en trevlig överraskning när elefanten var på bråkhumör. Dessa elefanter hade två personer som skötte om dem. En elefant gjorde precis som han blev tillsagd, gick ner i vattnet och kom tillbaka medans den andra stack iväg så mahoten fick hoppa i vattnet och simma efter.
När de hade fått i ordning på bråkmakaren kom mammorna med deras tvååringar. Gud så gulliga det var. De gick ner i vattnet och lade sig ner så man nästan inte såg dem. De sprutade vatten och njöt för fulla muggar, när mamman fått nog gick de upp ur vattnet. De matade elefanterna och då fick vi chansen att komma närmare "bebisarna". De var riktigt busiga bebisar. De gjorde precis som de ville och mahouterna var efter. De försökte riva inredningen, springa iväg och göra allt de inte fick. Vi fick se många elefanter som tog alla tillhyggen för att klia sig på. Det var inte kul när man var uppe på bron och en elefant började klia sig mot konstruktionen. Hela byggnaden skakade.
Nu var det dags för film. Det var en till dokumentär om elefantparken där vi fick veta mer om bakgrunden. Ägaren hade räddat en tredagars elefantbebis från en by där mamman dött i en sjukdom. Det var ett 24 timmars jobb utan dess like. Elefanten var så ledsen så den krävde uppmärksamhet hela tiden. Tillslut kolapsade hon av ren uttmatning. Efter några timmar blev hon väckt av elefantpussar. Detta var ett tecken på att bebisen accepterat henne. Hon fick även ta hand om en till elefantbebis som också blivit utan mamma. De visade en snutt om gatuelefanter som gick omkring och tiggde mat. Det syntes i ögonen hur rädda och obekväma de var. Många hade blivit påkörda och brutit benen. Det hemskaste var slutet på filmen då vi fick se hur de tog fyraåriga bebisar från deras mamma och torterade dem i dagar. De band fast dem i små burar så de inte kunde röra sig. Detta var en ren nedbrytningsprocess så att de skulle veta vem som bestämde. De slog, högg och piskade den vettskrämda elefanten. Blodet sprutade, men det slutade inte här. Denna brutala och hemska tortyr fortsatte i veckor tills elefanten gjorde som de sa. Det var många som dog under tortyren då de varken fick mat eller vatten. Det var en chockande film och efter denna så är jag tacksam att jag inte ridit på en elefant då denna tortyr används både innom turismen och för arbete i djungeln. Vi gick ut från filmen och konstaterade att detta inte var människor utan monster som utsatt elefanterna för såndant lidande.
Resten av dagen blev det mera matning och bad. Vi fick träffa den blinda elefanten och hjälpa henne att bli ren. Hon hade blivit adopterad av en mindre elefanthona som guidade henne runt parken och fanns där som en räddande ängel. 
Många av elefanterna har adopterat andra elefanter i parken och hjälper dem i nöd. En stackars elefant som fått frambenen försörda då de tidiga ägarna sprutat amfetamin i knäna så att de skulle kunna jobba dygnet runt, kunde inte lägga sig ner. Då kom en annan elefant och stödde upp henne så att hon kunde få vila benen. Det var underbart att se hur bra dessa elefanter har fått det och hur väl de tar emot andra djur. De håller just nu på att förbereda elefanter till ett område som kallas Elephant heaven där de kan få leva helt fritt i djungeln utan arbete. Tyvärr fick vi inte träffa grundaren till parken eftersom hon åkt ner till Bangkok för att rädda flera djur.
Chiang Mai är känt för sina vandringsleder uppe i djungeln och bergen så självklart var vi tvungna att ta en tur på en sådan. Vi hade en makalös tur för det var bara jag och Camilla på turen med en privat guide som körde i sin egen bil. Med sig hade han en dam som också jobbade i receptionen på resebyrån, så det var två stycken guider på oss två nyfikna turister. I bilen berättade de mycket om Thailand, kulturen och annat smått och gott. Bland annat skvaller om kungen som är mycket populär här i Thailand. Säger du någonting dumt om honom så åker du i fängelse. Guiden hade också varit munk i ett buddistiskt kloster under tolv år så han berättade mycket om hur religionen fungerar och livet i templet. Bland annat om karma som innebär att som du lever får du tillbaka så smångingom. Det är därför thailänderna är så snälla mot turisterna, de är rädda för dålig karma. Buddhismen verkar vara en bra religion. Vi bombarderade dem med frågor. De var så snälla, det kändes som att vara ute med ett gäng kompisar snarare än på en tur. Vi började med ett snabbt stopp vid ett vattenfall med lite frukost, sedan bar det av upp på thailands högsta berg. Där fick vi toucha den högsta toppen i landet vilket vara lite coolt.
Luften var kall här uppe, ca 15 grader så vi frös som stackare. Vi stannade också till vid två tempel som var tillägnade kungen och drottningen och trädgården runt om var mycket fin.
Efter lunch så gick vi en riktigt fin vandring inne i djungeln förbi forsar och vackra vattenfall.
Vi passerade en odling där de odlade blommor numera eftersom de inte får sälja opium. Vi kom ut på ett risfält och fick se ett öppet landskap.
Nu var vi verkligen mitt inne i det exotiska Thailand och inte en turist i sikte på vår fina stig. Vi vandrade genom risfältet och kom fram till en bergsby där vi fick en slurk kaffe innan vi begav oss hemåt och gjorde oss i ordning för avfärd mot Phuket.
