svenneochcamelen

Första dagen i Darwin gick åt till att handla och komma till sin rätt i den sista staden under vår tid i Australien. Darwin ligger så norrut det går att komma i delstaten Northern territory. Staden är mest känd för att den agerade som bas för de allierades ktioner i Stilla havet under andra världskriget och blev kraftigt bombad av japaneserna. Den är även känd för att den blev utplånad av cyklonen Tracy på julafton av alla dagar år 1974.

Dagen efter gick vi en förplanerad stadsvandring som vi hade hittat i vår Lonelyplanet guidebok. Vi passerade katedralen och gågatan där jag passade på att leka turist på allvar genom att köpa ett Northern territory linne och ett par Australienshorts.



Sedan vandrade vi vidare genom en park och tills vi kom fram till några höghus där man kunde få fin utsikt över lagunen, hamnen och en konstgjord vågmaskin där barnen lekte omkring på sina ringar.





Havet kunde man inte bada i då risken att råka ut för en livsfarlig kubmanet var för stor. Däremot hade de gjort en liten inhängnad med nät i vattnet så att vi kunde "svalka oss" i havsvatten. Vattnet var riktigt varmt och svalkade nästan inte alls. Det var ändå skönt att få tvätta av sig en hel del svett i värmen.



Efter några timmars sol och bad traskade vi vidare och kom fram till ett tunnelsystem. Det var tydligen gamla oljetunnlar som användes under andra världskriget. Ovanför låg en utkikslats med minnesmärken, bilder och berättelser hur det gick till när Japanerna bombade Darwin. Vi följde Esplanaden en bit och bevittnade en vacker solnedgång mellan träden tillsammas med ett Australiensiskt par från Perth som också var på jakt efter den perfekta bilden på den gula stjärnans godnattsken.



Vi såg ett gäng fulla Aborginer slåss vilket var underhållande ack än sorgligt. Den Australiensiska gubben tyckte att man borde blanda ut Aborginernas alkohol med något annat så de somnar in för alltid. Det märks att det är spännt mellan Aussier och Abos...

Staden i all ära, men det som de flesta kommer hit för är den häftiga vildmarken utanför bebyggelsen. Vi hade bokat in oss på en endagarstur som skulle ta oss ut på en båttur med hoppande krokodiler och ett besök i Litchfield national park, med bla lite bad i vattenfall.

Tidigt på morgonen hämtade bussen oss på hostelet. Vi hade hamnat på en ett riktigt skrynkelsafari med nästan enbart penisonärer och några få unga personer. Guiden var en gammal gubbe som pratade med sådan tråkigt enformigt tonläge att det blev riktigt roligt. Han var väldigt kunnig och berättade massa saker om växter och sånt. Det var lite skönt att få träffa lite vuxnare folk och många fler riktiga australienare än vad vi var vana vid sedan tidigare, så det var ju bra. Vi började med att åka ut på en träskmark som kallades Frog mark. Här hade det tydligen smitit ut en krokodil som man ägnat månader åt att försöka fånga. Den brydde sig dock inte nämnvärt om fällorna som man desperat placerat ut och lurade fortfarande någonstans ute i plurret,



Den hade även gjort det till sin hobby att jaga turistbussarna och när de åkte förbi. Därför var det förbjudet att gå ur bussen, men några schyssta bilder genom fönstret gick bra att ta dock.

Efter dammen blev det lunch och vidare färd till vårt första stopo för dagen, jumping crocodiles. Här skulle vi få se en riktig cirkus. De lockar krokodilerna med kött en bit ovanför vattenytan, vilket gör att de tar satsar och hoppar upp i luften och fånga maten i munnen. De använder hopptekniken för att fånga lyckligt ovetande byten som tex flygande fåglar som råkar komma i deras väg. Det lät ju ascoolt. Vi åkte ut med en båt med över och undervåning. Det dröjde inte länge förrän den första krokodilen insåg att det var middagsdags och simmade ivrigt runt båten. Guiden fäste en bit kött på sitt metspö och svischade den ovanför huvudet på krokisen. Till slut sa det bara pang och krokodilen for genom luften som en raket, smällde igen käften som har en bitkraft på 3400 kg runt köttstycket och landade med ett plask i vattnet. Wow, så häftigt!

De matade fler krokodiler och några fåglar innan båten tog oss tillbaka. Det är verkligen kraftfulla djur som lurar ute i floden och man förstår varför man alltid ska hålla fem meters säkerhetsavstånd när man vandrar nära ett okänt vatten.

Efter krokodilshowen åkte vi vidare där vi började med att ta kort på en sex meter hög termitstack och en massa termithögar som såg ut som en kyrkogård. Lite kul kuriosa är att det enda kungen gör är att para sig med drottningen. Till slut när han dör av utmattning, väljer drottningen en ny kung bland sina söner. Incest på hög nivå alltså i termitkolonin.



Vi tog oss fram till vårt första vattenfall där det blev foto.



Sedan nästa fall där det blev bad. Poolen och omgivaningen var så otroligt vacker här. Det var två vattenfall som fyllde samma pool och man kunde klättra upp en bit i ett av fallen och hoppa ned i en liten minipool på en avsats. Här var det djupt, det gick inte ens att nå botten när jag dök ned.



När vi lämnade det första fallet började det ösregna så dey blev bara ett snabbt stopp vid nästa vattenfall för ett snabbfoto. Regnet avtog dock något när vi kom fram till sista fallet som mer var en fors med serie av vattenfall, stenpooler utefter vägen där man kunde hoppa i och få sig en egen liten massage av vattnet som forsade ned på rygg och nacke. Ahh så skönt för kroppen som tagit lite stryk av allt ryggsäckskonkande den senaste veckan.

På vägen hem i bussen hände något riktigt spännande. Som sagt så var ju vädret lite si och så denna dag och när vi åkt en bit på vägen hem så började det åska. Inte tänkte vi så mycket på det utan satt och tittade ut genom rutan på skogen som svischade förbi. Plötsligt kände vi hur det smällde till i bröstet och vi hörde ett kraftigt boom! Det var ljusskenet av en kraftig blixt som slog ner och görde ved av det stackars trädet. Det blev inte så mycket mer av dagen i och med att det var dåligt väder så vi packade väskan och gjorde oss redo för den sista dagen i Australien. Vi passade även på att äta det smaskiga känguruköttet som vi ätit så ofta, en sista gång. Det smakade mört och gott. Köttet är billigt, nyttigt och väldigt fettsnålt. Något att importera till Sverige.

Vi vaknade tidigt för vi hade bestämt oss för att hinna med ett besök i krokodil och reptilhuset Crocosaurus cove. De visade upp krokodiler, ett akvarium med bla Barramundi och Svärdfisk, ett reptilhus med ormar och ödlor. Jag ska dubba Camilla till ormtjusare efter denna resan för nu fick hon förmånen att hålla i en igen. Det gick lite bättre denna gång än första gången i Alice Springs. Vi fick även se när de matade reptilerna. De dinglade med en råtta framför en grön trädorm som snabbare än blixten från gårdagen satte tänderna i den lille musen och kramade om den med all sin kraft. Sedan började den svälja den sakta med säkert och det var häftigt att se hur stort gap en orm kan få när den sväljer stora byten.



De matade också krokdiler och vi fick chansen att fiska lite bäbiskrokodiler med ett metspö. Det är ena pigga rackare och påminner lite om små gäddor när de hugger efter köttet. De flög som små katapulter.



Man fick även hålla i en liten minikrokodil och ta kort. De hade bundit ihop käftarna med något snörre och krokodilen verkade måttligt road av allt ståhej. Det fanns även en glasbur som man kunde hoppa ned i som kallades cage of death. Sedan sänker de ner buren i vattnet och man får bada tillsammans med en krokodil på samma sätt som man kan göra med hajar. Idag var den delen dock avstängd för några dagar innan hade linan gått av och buren med en människa i hade landat i vattnet tillsammans med krokodilen till allas fasa. Det hade dock gott bra vad vi läste i tidningen.



På vägen ut passerade vi souvenirshoppen där de sanslöst nog sålde väskor och bälten gjorda av krodolilskinn. Vi frågade tjejen i kassan om det inte var lite egendomligt att man står bakom en sådan behandlig av djuren där man föder upp utrotningshotade djur på farm och slaktar dem enbart för att göra en väska som någon rik kärring ska kunna gå runt och spexa med. Hon tyckte dock att det var befogat eftersom det var en så bra inkonstkälla och det var samma sak som att vi föder upp kossor, vilket vi väl tyckte var att blanda äpplen och pärorn. Nåväl, det lämnade en bitter eftersmak då vi sponsrat och varit en del av detta spektakel med djur som det var lite grann här inne. Djur ses bäst orört i sin rätta miljö ute i naturen.

Vi tog farväl av Darwin och for iväg ut till flygplatsen. Det var dags för nya äventyr och vi skulle lämna Oceanien som vi befunnit oss i sedan i Mars och styra kosan mot Asien och Singapore som var vårt första stopp. Det blev ett äventyr i sig när vi kom till flygplatsen och skulle checka in. Killen i kassan frågade efter våra utresebiljetter från SIngapore som man tydligen skulle ha för att få ta sig in i landet. Det var bara det att vi inte hade en aning om att vi var tvugna att ha en sådan bokad i förväg. Så nu stod vi där på flygplatsen utan biljett och planet skulle lyfta om två timmar. Vi rusade som galningar och lyckades hitta en internetkiosk. Där satt två fransmän och knapprade förbrilt på datorn. Tydligen hade de fått samma goda nyhet som vi. Vi stod där och trampade och klockan rullade. Till slut blev det våran tur och vi fick betala en hutlös summa för att logga in på den hederliga lifesavern world wide web. Vi sökte och sökte efter en sida där man kunde beställa en tågbiljett från Singapore till Malaysia. Vi hittade bara en massa reseinformation och ingen bokningsida. Svetten rann och tiden rullade precis som slantarna in i datorn. Det var ingen vanlig mus utan någon slags knappmus vilket satte fingerfärdigheten på rejält prov. Efter ett tag som kändes som en evighet lyckades vi få fram någon slags bokningssida och knapprade in två biljetter på måfå som vi knappt vet vad vi har bokat. Huvudsaken är att vi har en dum onödig biljett att visa upp för myndigheterna i SIngapore. Vi sprang tillbaka till incheckningen och lyckades checka in våra väskor minutrarna innan det stängde. Sedan var det dags för det klassiska krånglet med säkerhetskontroller längre än sträckan mellan Cairns och Sydney. Jag fick förmånen att bli inkallad till bombkontroll av en kontrollant som scannade av hans väska efter terroristmaterial. Lite extra stress då vi hoppades att fröken ur var med oss men samtidigt coolt att vara ett potentiellt hot mot rikets säkerhet. Vi köpte varsin toblerone med vad som var kvar av internetpengarna och hoppade av planet. Planet lyfte och allt gick bra och vi tog farväl av den Australiensiska himlen för sista gången. Då plötsligt under starten började kabinen fyllas av kraftig rök. Vi kände paniken stiga. Vad i helvete är detta? En tysk turist bakom lugnade oss dock och sa att det kunde bli så ibland pga airconditionen. Pust! Pust! Pust!