svenneochcamelen

Av förståeliga skäl så var vi ganska trötta när korpgluggarna öppnades ute i staden som vill bli igenkänd som "The heart, the soul, the centre".



Alice springs ligger i princip mitt i Australien, mitt ute i ingenstans. Man kan säga att det är en knutpunkt för att upptäcka den oändliga outbacken. Själva stan i sig har inte jättemycket av värde att erbjuda. Ganska rutten och gammaldags och det går inte att vara ute och röra sig efter mörkret pga alla fulla aboriginer som vill slå ner och döda dig. Så taxi är det som gäller kvällstid här. Vi bestämde oss ändå för att upptäcka det som fanns att upptäcka när vi ändå var här. Vi tog oss upp för en kulle som heter Anzac hill vilket är en hyllning till soldater som stred för Australien och Nya Zealand under världskrigen. Här fick vi se en 360 graders panoramautsikt över staden och området. Inte jätteimponerande men ändå rätt schysst för att få en överblick.

Det fanns ett riktigt bra reptilcenter där de hade massa giftiga ormar, ödlor i alla dess slag och till och med en krokodil i en bassäng. Efter att vi kikat runt lite och fascinerats av djuren så visade guiden upp lite olika reptiler som vi fick känna och klämma på. Vi och alla barn skuttade förstås av förtjusning. En som dock inte skuttade av förtjusning var Camilla när guiden plockade fram en stor pytonorm som vi skulle få ha dinglandes runt kroppen. Hon darrade av skräck och ville inte göra det, men guiden var inte nådig när hon sa, "I dont take no for an answer, now you are gonna get a free therapy session", sedan stoppade hon ormen kring Camillas röda hals.

Fobiterapi fas 1 - Skräck



Fobiterapi fas 2 - Acceptans



Fobiterapi fas 3 - Botad!




Modigt gjort av ormfobikern. Efter visningen och taffsandet på djuren så tog vi oss ut på gården där vi bla fick se en krokodil ligga och njuta i bassängen. Han tog sig upp för lite luft, sedan dök han under och cruisade förbi oss och stirrade in i våra ögon genom glasväggen. Coolt! Dagen avslutades med lite proviantering och tjötande med folk på hostelet.

Dagen efter checkade vi ut och bar med oss de tunga väskorna i 35 gradig värme runt stan. Vi kikade in på museumet för flygande doktorer. Du kanske kommer ihåg den där dramaserien på tv? Detta finns också i verkligheten och är en viktig service eftersom det inte direkt är så bara att ringa en ambulans som kan vara sisådär en sträcka på 60 mil bort om du får en hjärtattack ute i Outbacken. Man beräknar att man servar ca: 250 000 patienter årligen med de flygande doktorerna, vilket är en ny patient varannan minut. Detta avspeglar den vitala betydelsen av flygande doktorn. Ett råd om du bor ensam ute i ödemarken? Skaffa en landningsbana.

Efter det intressanta besöket laddade vi upp för vår dygnslånga resa med tåget upp till norra Australien och staden Darwin.