White Sandy Beach
Mitt illamående blev inte bättre på den guppiga båtfärden. Det kanske var näringsbrist som gjorde att vi mådde illa. Vi köpte en glass och Jonas mådde bättre, men inte jag. Vi blev hämtade från storbåten, men denna gång hade vi inga förväntningar alls på vårt nästa stopp. Vi var tre personer som skulle bo på resorten och resten var tomt. Jag försökte äta lite lunch men sen hamnade jag i säng. Jag förstod snart att jag blivit magsjuk. Usch så jag mådde. Jonas gick ut för att äta middag medans jag fick roomservice. De spelades och sjöng där ute, själv så tog jag mig inte ur sängen. Jonas kom tillbaka med lite förskräkta ögon. Det var bara han och tyskan, Martina, som varit delaktiga i alla lekar och uppträdanden. De dansade någon bongodans och sjöng runt om dem på en stol och gjorde små hotfulla utfall med galna ögon samtidigt som de skrek BULA så det kändes som om trumhinnan skulle sprängas. Vi lyckades somna in efter en intressant dag.
Morgonen blev mycket bättre. Tjohoo jag tog mig ur sängen och kunde lämna rummet för frukost. Det serverades pannkakor som smakade nåt konstigt och sedan övermogna bananer + mango. Lite näring var det iaf. Tyskan bestämde sig för att lämna oss till lunchen och vi blev väldigt ledsna. Skulle vi bli ensamma igen? Nej då. Med lunchbåten kom det massa nytt trevligt folk. Det blev volleybollturnering och de där fijimänniskorna kan inte ha gjort nåt annat än att spela volleyboll. Vi hade inte en chans när de drog igång sitt spel. Gud så kul vi hade. Till middagen serverades det tre-rätters med riktigt god mat. Kvällen avslutades med ett galet uppträdande och massa lekar.
Detta är den absolut roligaste kvällen vi har haft. Som vi skrattade. Alla var helt galna och personalen bjöd verkligen på en show. Kvällen avslutades med en lägereld på stranden innan strömmen stängdes av och vi somnade in med ett stort leende på läpparna.
Vi har hört att dykningen skulle vara super här på Fiji så nästa dag fick vi ett super erbjudande vi inte kunde tacka nej till. Ett riktigt bra pris och en varsin privatguide. De tog oss ut till ett väggdyk som skulle vara 18 meter djupt. Jag var livrädd för att de skulle vara mörkt på det djupet men inte då. Det är helt underbart att få dyka, man kommer så nära fiskarna och alla koraller. Guiderna vi hade var riktigt bra. De visade oss olika koraller bla en christmastree worm som ser ut som ett julgran och den åker in i sitt skal om man kommer nära. De visade oss jätte musslor och anemonen, de som Nemo gömmer sig i. Den anomonen är alldels klibbig. Det var massa fiskar och andra fina färger från korallerna. Jag fick se en stingrocka men den missade Jonas. Vi hade även hört att detta var ett hajtätt område så pulsen var ganska hög så luften tog slut ganska fort. Denna dag skulle vi lämna denna underbart roliga plats för ett besök på Manta Ray. Det var ett sorgset farväl av både personalen och våra nyfunna vänner. En ur personalen vid namn Toa var som en stor björn. Han tog Jonas stora rygsäck på ryggen och min på magen och bar iväg det som ingenting.
Halsade du till honom nu da? Den stora killen pa White sandy? <3
Här känns ju kommentaren "efter regn kommer solsken" väldigt passande, kul att läsa om många skratt och härliga kvällar =)