svenneochcamelen

Nästa dag bar det av mot Te Anau och det hände inte allt mycket förutom att vi stannade vid en historisk bro som var avstängd men det stod en rolig (farlig skylt) vid floden som rann där.



Sen vid en fin sjö, fikade lite och blev uppätna av sandflyes.



Vi hamnade på ett infocenter och planerade vilka turer vi skulle gå. Vi lyxade till oss med att handla lite kött och potatis till middag och sen laddade vi för vandringarna i Milford Sound.

Vi började med att laga mat för de nästkommande dagarna ute i skogen och att duscha. Nu var det slut med den lyxen och vi bar oss iväg mot Milford. Vi började med en uppvärmande 45 min prommis som tog oss till en sjö, Gunns Lake (haha så gulligt namn). Det var som att gå i en svensk skog och inte så vackert som vi hoppats på, men helt ok.



Det blev också ett litet stopp vid Mirror Lakes där man kan se berg speglas i vattnet, jättevackert!

Sedan gasade vi iväg till den riktiga prommisen. En tretimmars vandring, om man hade lite tid så var det denna prommisen man skulle göra. Jonas hade "glömt" att beträtta att det var en alpin vandring vilket betyder 1,5 timme uppåt. Hade jag förstått vad Key Summit betydde så hade jag kunnat ana att det var uppför. Först gick vi genom beech forest ganska coolt men inte överträffande. Vi passerade några fina vattenfall. Jag var lite sur för att Jonas lurat iväg mig på sånt här skit! Jag ville se vackra vyer. Sur som en citron vandrade jag vidare uppför. Båda var förkylda så det gick ganska sakta. Men efter en timmas klättrning förstod vi varför vi vandrat denna led. Träden försvann och det vart en utsikt som var helt enorm. Det var helt makalöst vackert. Vi hade supertur med vädret och solen sken.



Vi kunde se hur långt som helst. Massa berg, endel snötäckta, sjöar och fjordar. Anstängningen var värt varje sekund när vi satt längst uppe på toppen och tog en välförtjänt fika.



Tänk att allt detta är skapat av vulkaner och istider. Eftersom solen sken hade vi turen att få se Lake Marian som ligger högt upp mellan två berg.



Längst upp på toppen kunde man gå en liten "natur vandring", man fick en liten karta med olika stopp på där vi fick lära oss om olika växter och hur detta landskap hade skapats. Ganska roligt faktisk. Vi träffade några killar som berättade att de hade vandrat upp till Lake Marian dagen innan och jag frågade om det var lika brant och jobbgt som denna led. De kollade lite konstigt på mig och sedan förstod jag varför. De hade sprungit upp till denna top och skulle springa ner och den adra hade varit super lerig, brant och ibland helt utan stig. När jag läste i broschyren efteråt så var den vandringen vi gick för alla, medans den andra skulle endast erfarna vandra.



Trötta åkte vi vidare till en parkering och försökte gömma oss från avgifterna man skulle betala om man stod på en camping, men de hade så klart vakter som åkte runt och kollade så att alla betalade. Det var svinkallt ute så himlen var alldeles stjärnklar. Vi somnade gott tills Jonas skulle upp och kissa.. då släpte han ut all varmluft och det blev svinkallt i bilen.

Vi vaknade och solen sken. Wow vilken dag vi hade igen. Vi öppnade bildörren och möttes av en frostig gräsmatta. Det hade vart minusgrader den natten. Vi kastade i oss frukosten och åkte iväg mot Milford Sound. Vi stannade vid Humboldt Falls, vi fick först vandra genom regnskog innan vi kom fram till fallet som var riktigt högt.



Sen passade vi på att göra ett till stopp vid Chasm som också var ett vattenfall. Där vi möttes av flera busslaster med folk.



Det som var coolt med detta var att det var någon mjuk sten som blev format av vattnet, så det var ett ställe där Scream hade glömt sin mask. Inne i Milford Sound så fanns det.. ett café och en färjeterminal. Det var verkligen gjort för turister. Vi tog en liten prommis runt en ö där vi fick se ytterliggare ett vattenfall och sen lite skog.



Vi passade även på att gå upp till en utkiksplats men de hade nog glömt att röja där så det var lite svårt att se fjorden. Vi var lite besvikna på området och ta en båttur ut i fjordarna var inte ens att tänka på, allt var superdyrt.



Vi bestämde oss snabb för att åka tillbaka till Te Anau och bo inomhus, vilket vi verkligen behövde då Jonas förskylning vägrar att släppa. Vi gasade tillbaka och hittade ett fint dubbelrum med värme i! Vilket Lyx! Vi passade även på att äta ute och sen bäddade vi ner oss i sängen och sov en natt utan att frysa :)