HWY 1
När vi vaknat upp ur vår tacosdåsiga sömn, så åkte vi de sista kilometrarna in till Monterrey. Efter att vi desperat hade letat parkering och halvt slagit ihjäl varandra och cuben på köpet (Jonas råkade böja till en stoppskylt vid en parkeringsspärr, då han insåg att parkeringen kostade pengar och försökte backa ut lite snyggt) så hittade vi till slut en lagom dyr parkering och gjorde språngmarsh genom ösregnet för ett besök på det kända aquariumet i staden. Här gick vi runt och kikade på uttrar, koraller, fiskar, kelpskogar och för all del en hel del småbarn som skrek som galningar samtidigt som de klappade fiskar, hajar, rockor, sjöstjärnor och andra små varelser sådär lagomt fint över ryggen. 
Sedan tog vi oss en tur på 17 mile drive runt bukten, där vi åkte förbi fina kustlinjer, dyra hus och riktigt fina golfbanor, bland annat Pebble beach som jag kända igen från ett gammalt Tiger Woods datorspel. 
Sedan fortsatte vi söderut till parken Point Lobos och tog oss en mini hike genom en fin stig längst kusten och knäppte bilder.
Plötsligt där ute på havet så såg vi den efterlängtade fontänen som sprutade ut ur den förmodade valens överdel. Vi såg aldrig valen själv, men väl vattenstrålen som kastades en bit upp i luften.
Vi gjorde oss redo för vad som skulle bli Highway 1s finaste del, nämligen Big Sur. Tyvärr så hade vägen blivit bortspolad i ett ras någon vecka innan, så vi var tvugna att ta en omväg på en större motorväg mer inåt landet, under tre timmar. Sedan skulle vi svänga av mot kusten igen för att ta Highway 1 norrut in mot Big Sur och på så vis komma runt vägarbetet. Vi tyckte dock att det skulle vara värt det då vi hört så mycket gott om det. Vi sullade bort oss lite grann när vi skulle svänga av mot kusten igen, så vi var tvugna att åka i kolmörkret på en smal enfilig väg ut mot ocenanen. Plötsligt sprang det ut ett rådjur mitt i vägen som gjorde att jag fick dra en tvärnit, då vi inte var så sugna på fläsk efter ännu ett Taco bell besök. När vi kom fram till kusten igen och staden Cambria, hann vi med nöd och näppe fram till ett motell precis när allt skulle stänga. Tack och lov fick vi en varm säng även denna natt, för cuben är inte den bästa campingbilen. Big Sur fick vänta till dagen efter.
