svenneochcamelen

Efter nagra rejalt harliga dagar tog vi farval av alla vara nyfunna vanner I Bocas del Toro och tog minibussen mot gransen till Costa Rica. Resan over gransen var ett aventyr i sig da vi fick ga over en gammal fallfardig jarnvagsbro men plankorna flygandes upp och ned mot ansiktet som i ett avsnitt av Tom & Jerry. Vi lyckades ta oss over torrskoda och hela och val over pa andra sidan styrdes kosan upp over den karibiska kusten mot den lilla mysiga staden Puerto Veijo som vi fatt mycket rekomendationer om. De 4 mil som strackan var tog val en sisadar 1,5 timme for den stadige chaufforen. Vagarna har i Costa rica ar under all form av kritik! Vagarna ar gropiga gursvagar, kurviga och stupar bade upp och ned. Sa trots att landet ar litet sa tar det enormt med tid att resa. Det guppar och far sa att det eventuella nojesparksbesoket i LA framstar som en tur med sma grisarna i jamforelse. En annan lite halvkomisk och dryg sak ar valutan Colones som kraver sin matematiker. En vanlig middag ute kan kosta 4500 colones vilket gor det till en hjarnskrynklande utmaning att rakna fram det svenska priset. Det kandes lite olustigt att sta vid bankomaten med stirrande ogon runt omkring och trycka ut summan 300 000. 

Puerto Viejo var en typiskt surfarstad, med en lugn och avslappnad stamning som ger en lite mer "local" kansla an de glassiga turistorterna. Coolt var att sanden har pa stranden var svart av alla vulkaniska rester. Dock sa fanns det inte sa jattemycket mer att gora mer an att surfa och roka onyttigheter sa vi bestamdes oss ganska snart for att ta oss langre norrut inat landet for lite vulkan och djungelsafari.

Staden La Fortunas siluett utgors av den maktiga Arenal Volcano som ar en av varldens mest aktiva vulkaner. Vanligtvis brukar den ha utbrott ungefar var tionde minut och pa kvallarna kan man se den roda, heta lavan rinna ned langs vulkanens sida. Dock sa hade vulkanen krupit i ide sedan i Augusti sa nagon korvgrillning vid lavafloder blev det inte for varan del. Vart hostel har var det klart finaste av de vi har bott pa hittills. Ute pa garden fanns en pool dar man kunde njuta av utsikten mot vulkanen. Vi tog oss en promenad i utkanten av staden och hamnade slutligen vid en nationalpark dar det fanns ett otroligt vackert vattenfall inne i djungeln. Dar i badade vi runt i vattnet bredvid vattenfallet och jag levde ut mina aventyrsdrommar i sann Bear Grylls anda da jag klattrade runt bland stenarna i det forsande vattnet. Camilla var dock lite mjakig och trotsade det kalla vattnet och nojde sig med att titta pa samtigt som naglarna gick varma over de sjukt kliande sandflugebetten pa smalbenen. Jag kommer bra overens med krypen har nere. Personligen har jag sett fler myggor under en vanlig sommardag i Sverige an under de tva veckorna i centralamerika. De verkar foredra kvinnorna och vem kan klandra dem for det?

En dag nar morkret smugit sig pa sa bestamde vi oss for att skutta ivag ned pa stan till Burger King for lite kvallsburgare. Nar vi var pa vag hem med uttanjda varkande magar och trotta ogon sa fick vi oss en rejal vackarklocka. Mitt pa trottoaren inne i staden uppenbarade sig en rod slingrande varelse ur morkret. Reptilhjarnan fick oss att kasta oss bakat i panik samtidigt som den lilla roda ormen skickade fram sitt lilla huvud i ett forsok att snutta oss i benet. Som tur var sa missade den och sedan flydde den snabbt in bland graset igen och lugnet lade sig ater over Fortunas gator. Vi fick sedan reda pa att ormen inte var giftig men det blir ficklampan pa i fortsattningen anda!

I La Fortuna traffade vi aven ett trevligt svensk par som var ute pa bilresa genom landet. Vi hande med dom ett tag och foljde med dem i bilen och badade i Baldi hot springs som delvis var akta varma kallor fran vulkanen. Efter det sa bestamde vi oss for att dra vidare annu djupare in i Costa ricas tata djungel och tog en ny skumpig fard med Jeep och bat till omradet Monteverde.

Monteverde ar ett mysigt litet stalle, vars stadskarna Santa Elena  inte ar allt for mycket storre an kvarteret i Hemus. Monteverde ar kant for sin sa kallade molnskog, dar det alltid ar nederbord pga luften fran haven trycks upp och bildar moln over djungeln. Detta medfor ett mycket frodigt vaxt och djurliv och vi har varit ute har i ett reservat och blivit guidade runt i den tata djungeln och sett olika roliga varianter pa faglar, vaxter, sengangare och andra djungelsaker. Dock inga ormar och spindlar an till Jonas stora besvikelse och till Camillas stora gladje ;) Men vem vet det kanske kommer imorgon under nattsafarin?

Sa nu sitter vi da har pa varat hostel i Monteverde och funderar over framtiden. Vi har nagra dagar till har innan vi drar vidare med flyg till Mexico. Imorgon ska vi aka linbana som gar 200 m over marken i 1 km runt i djungeln. Hmm, blir nog en bra medicin mot hojdskracken...  Men nog om det, nasta gang ni hor fran oss ar vi troligen i Mexico. Bilder kommer senare for vi ar lite for trotta for det idag...Men den som vantar pa nagot gott.

Ha det sa bra och glom inte:
Pura Vida!