svenneochcamelen

Det hade blivit dags igen för lite öliv för mig, min stackars mage och Camilla. Färjan var väl inte den behagligaste då det blev en riktigt ordentlig kastspya ned i den sunkiga toaletten. Jag mådde dåligt resten av kvällen så vi nöjde oss med att checka in och ta det lugnt den dagen. Det var en 20 minuters promenad genom själva staden upp mot vårt boende som låg lite i utkanten på en otroligt vacker utkiksplats mot Ao Dalom bay. Här kunde man se ut över bukten liggandes i poolen.



Och vår utsikt från rummet gick heller inte av för hackor.



Det märktes att det var skillnad mellan Phi Phi och det mer exklusivare, svindyra Phuket. Staden i sig var ganska sunkig trots att den nyligen blivit uppbyggd efter tsunamin som spolade bort i princip varenda byggnad mellan de två vikarna som bara ligger ett stenkast ifrån varandra. Det påminner lite om Patong där det är partaj natten igenom.



Naturen var vacker kring ön med klippor som stupade ned i vattnet och vyerna var enastående. Folket i staden var yngre och det var mer backpackingstuk över ön och discomusiken och neonlamporna fick mig att vakna i ett ryck mitt i natten i tron att en jordbävning härjade. Lite kul var det ändå med mera skit under naglarna efter att vi smörjt kråset och glassat i Phuket.

Dagen efter ankomsten mådde jag lite bättre och vi tog oss en halvtimmes fin vandring genom ganska bökig terräng bort till long beach där vi segade bort det mesta av dagen.



Vandringen tillbaka gick snabbare då vi vandrade mellan krabbor och annat skoj ute på den tidigare botten, då det nu var low tide. Vi hittade en resturang med hyffsat billig pad thai, med de största portionerna som vi någonsin sett. Ägarinnan var riktigt trevlig och rolig och gav oss en liten tygpåse som minne.

Nästa dag var vi uppe med tuppen för nu skulle vi ut och kolla in omgivningarna med båt runt Phi Phi öarna. Vi hyrde oss en egen longtail båt med en privatchaufför med ett outtröttligt leende på läpparna. Vi började med en tur ut till den andra ön som hette Phi Phi Leh med stranden som heter Maya bay. Det var här filmen The Beach med Leonaro di Caprio spelades in.



Det var fint men inte alls lika imponerande som i filmen. Mycket skräp och ännu mer människor så vi sket i att gå i land då de så klart skulle kräma ur oss en massa Bath för att trängas där inne.



Vi fortsatte vidare runt ön till ett ställe med helt ok snorkling med massa irriterande maneter som brände oss på våra armar och ben. På andra sidan av ön hittade kaptenen ännu en vik som inte de stora båtarna kunde ta sig in till. Det fanns ingen strand bara djupt vatten mellan höga klippor.



Det var dock ett av de vackraste badställen vi någonsin sett, smaragdfärgat vatten, klippor och en exotisk långtailbåt att blicka på där vi guppade i vågorna.



Vi passerade förbi Viking Cove på väg vidare bort mot Bamboo island.



På vägen passerade vår ö igen och vi fick syn på något som verkade vara en fantastiskt fin strand. Vi ropade till kaptenen att stanna. Här skulle utforskas.



Väl i land mötes vi av en av de absolut vackraste stränder vi sett på resan. Det var inte mycket folk, bara vi och några få till.



Det enda dryga var en liten krabba som jagade mig runt i vattnet och försökte nypa mig i de ädlare delarna. Otäcka djur.



Därefter for vi bort till Bamboo island som har ett av de klaraste vattnet som vi har badat i.



Sedan förbi mosquito island bort till Monkey beach där aporna kom oroväckande nära våra kära väskor. En apa snodde frukten av en av alla dumma turister som vi fick trängas med på stranden.





Detta fick avrunda vårt upptäcksresande för denna dag.

Dagen efter for vi och vår trevliga guide tillbaka ut mot Phi Phi Leh för att testa dykningen som vi hört skulle vara bra. Vi fick åka en långtailbåt och det var lite bökigt men roligt att dra med sig dykgrejerna. Det vara bara att kasta i allt i vattnet och dressa upp i det klara blå.



Väl där nere såg vi mycket intressant som vi inte sett förr. Vår första muräna som simmade runt och letade fisk att tugga i sig. Vi såg även en skorpionfisk som är riktigt giftigt men svår att upptäcka då den ser ut som en del av korallen. Camilla gav iväg ett skrik under vattnet då hon upptäckte världens giftigaste orm, Banded sea snake med vita och svarta ränder på ryggen. Den brydde sig inte nämnvärt om oss utan simmade fridfullt runt bland koraller i jakt på mindre föda. Dessutom är munnen så liten så den kan bara komma åt att bita i örat eller mellan i huden mellan fingrarna om du har riktigt otur. Vi fick äta lunch på en strand som låg vid Maya bay och utsikten var jättefin ut mot klipporna, men återigen är det synd att se att folk förstör genom att skräpa ned och vara dräggiga.



På Phi Phi fanns också en utkiksplats som det var 30 minuters tuff träning att ta sig upp till. Väl där uppe så var utsikten väldigt fin och det är lätt att förstå varför tsunamin fick så stor effekt när man ser hur smalt det är mellan vikarna på ön.