svenneochcamelen

Vi hade turen även denna gång att träffa en underbar Malay vid namn Micke på flygplatsen till Borneo. Vi landade säkert i Kota Kinabalu. Han visade oss vart vi kunde ta den billiga bussen in till stan för endast 4 kr istället för en taxi för 80 kr. Vi började prata om vart vi skulle och han gav oss mängder av tips runt denna ö. Vi beslutade oss för att stanna på samma hostel och sen visade han oss runt i staden. Vi började med att äta Roti, en Indisk rätt där man får ett bröd som liknar mjukt tunnbröd som man dippar i olika starka såser, sedan bar det av för att besöka några turistbyråer, för vårt mål var att dyka Sipadan som är ett av de bästa dyken i världen. I och med att han själv jobbat som dykintruktör så gjorde han allt han kunde för att hjälpa oss. Sipadan som är en ö har blivit ett naturreservat och endast 160 personer får dyka där per dag så det var bara att hålla tummarna. Vi var även och tittade på en fiskmarknad innan vi hamnade på en pub där Jonas testade Cola ice som var coca cola med en kula vaniljglass i.



Inte det godaste, men en väldigt populär dricka här. Micke hade övertalat oss att stanna en extra dag i KK för att visa oss en av öarna, vilket inte var en besvikelse. Vi köpte lite snacks och sen bar det iväg. Det var fruktansvärt varmt så det var bara att kasta sig i vattnet.



Det svalkade ingenting eftersom det var ca 30 grader varmt. Det var ett rikt fiskliv som gömde sig där nere. Svartvita Nemofiskar, en babymuräna, stora fiskar och små fiskar, även fiskar som gillade att ta en tugga på oss om vi kom för nära deras hem.









I och med att det var så varmt, så befann vi oss mestadels i vattnet och simmade omkring.



Kvällen avslutades på samma pub, samt några drinkar.

Nästa dag tog vi bussen till Mt Kinabalu och Micke visade vägen. När vi kom dit betalade vi in oss och fick en chock, Alla Malayer betalade bara en femtedel av det vi gjorde. Det visade sig att det var så överallt när vi skulle se något. Vi fick skjuts upp till starten och sen var det bara att vandra uppför. Konditionen var inte som den en gång varit. Varje trappsteg kändes som att besiga ett helt berg, det kan även bero på att vi startade nästan 2000 m ö h.



Vi vandrade sakta uppför och Micke berättade att han tävlat springandes upp och ner för detta berg. Det är Borneos högsta berg på 4095 m ö h (nästan halva Mt Everest). Vanliga motionärer gör denna bestigning under två dagar, men de tävlande springer upp till toppen och ner igen på 3,5 timmar, Micke hade gjort detta på imponerande 4,5 timmar. Det märktes när han nästan sprang uppför trapporna och Jonas gjorde sitt bästa för att hänga på. Jag gav upp direkt och ängnade min tid till att ta bilder.





Vi kom till första stoppet där några nyfikna ekorrar undersökte oss lite väl närgånget.



Vi vandrade sakta vidare när det plötsligt rasslade till i skogen. Jag stannade till för att se vad det var men det enda vi hörde var massa prassel. Det fanns ingen stig dit så det kunde omöjligt vara människor. Vi tog några steg upp och då såg vi apor.



Gud så glada vi blev. Vi trodde att det var orangutanger men det visade sig att vara Red Monkeys som dock ser liknande ut men mer ljusoranga. Vi mötte några riktigt coola typer som besigit berget med stil.



Vi bestämde oss för att vandra tillbaka så vi inte missade bussen till nästa stopp. Det var nästan jobbigare att klättra ner än upp. Vi hade även turen att se ytterliggare en orm, dock väldigt liten.



Vi fick ingen skjuts tillbaka utan det var bara att vandra de 2,5 km tillbaka till bussen. Vi mötte upp en annan svenska som följde oss tillbaka, rolig tös det dära.



Vi slängde i oss lunchen och hoppade på lyxbussen. Vi fick oss ett gott skratt när vi fick se hur den såg ut. Sätena var trasiga, hemmagjorda sprakandes hägdalare och sen grymt stinkande toalett. Vi satte oss ner och somnade in som små barn. Vi vaknade upp och såg till vår förtvivlan att det inte fanns någom djungel kvar utan det var bara palmoljeplantage så långt ögat kunde nå. Det fanns ingen djungel alls. Vi kom fram sent till Sandakan och checkade in på ett riktigt sunkit B&B (utan frukost) men det var ganska billigt. Vi gick ut och åt middag innan vi kramade kudden.

Vi vaknade upp och letade efter frukost. Micke var ute på jakt efter en bil och chaufför som skulle ta oss till utrotningshotade Orang-Utanerna och Proboscis Monkeys. Vi fick i oss krämbullar och en söt yoghurt, vilket sockerrus. Vi trodde att vi köpt något bättre. Micke och hans vän hämtade oss och det bar iväg mot Orangutangerna. Vi fick tydligen inte ta med våra väskor in i parken och våra nyfunna Malayer kunde ta hand om dessa. Problemet var att vi hade våra liv i väskorna, passen, pengar, kreditkort, ja allt. Oroliga traskade vi iväg ut i djungeln till en plattform. Vi kunde inte riktigt slappna av, då vi inte visste om vi skulle ha ett stort problem när vi kom tillbaka. Hade de velat stjäla sakerna, skulle de redan vara långt borta, så vi passade på att njuta lite av aporna.



Det var en mamma med en liten bebis och en till. Det var även massa småapor som gjorde allt för att stjäla åt sig en liten banan eller en annan liten fruktbit.



Det hände inte så mycket så vi bestämde oss för att vandra tillbaka. Glädjen var enorm när vi såg att de var kvar. Malayer är ett väldigt ärligt och trevligt folk, människor man kan lita på. Vi åkte vidare för att titta på Proboscis Monkeys även kallade "Dutchmonkeys" på grund av deras stora näsor och oranga hårfärg vilket vi tyckte var riktigt roligt.



Vi kom lite försent för ena matningen men vi fick komma några andra apor riktigt nära. De klättrade och skuttade i träden och byggnader runt om oss.



Vi for iväg och till en resort och kollade på en video om dessa apor. Det visade sig att dessa apor bara finns bara här på Borneo och är på gränsen att försvinna helt från våran planet pga av skövlingen av regnskogen. Dessa apor lever nu på en väldigt liten yta som minskar för varje dag. Filmen handlade om hur aporna betedde sig i det vilda och jag kan säga att det var en väldigt barnförbjuden film även om denna var den nya som de gjort om för att passa yngre tittare. Generade vandrade vi ut mot bilen för att åka mot den andra matningen. Aporna hade koll på tiden och satt snällt och väntade. De högst rankade i flocken åt först, medan minstingarna gjorde allt för att få sig en smula. Det syntes på alfahannen vem det var som bestämde och det visade han tydligt.



Det kom andra flockar som och ville ha mat.

Vi fnissade åt deras oblyga blottning samtidigt som de mumsade i sig maten. När de var mätta och belåtna försvann de ut i djungeln och försvann. Vi hoppade in i bilen och det bar iväg mot ett stort vackert tempel som utsmyckats med speciella symboler. Det var ett mycket fint tempel med utsikt över staden.



Klockan började bli mycket, men äventyret slutade inte här. Vi hade blivit bjudna på ett Malaysiskt bröllop. Det var bara att åka hem och svira om till finkläderna. Vi var riktigt nervösa. Vi åkte 30 min mitt ute i ingenmansland till en liten by. Vi klev ur och möttes av mycket förvånade blickar.




De hade gift sig för tre dagar sedan och ikväll hade de en jättefest som sedan skulle sluta i sängkammaren (enligt tradition). Vi fick även reda på att mannen betalade en stor summa pengar till föräldrarna för att få gifta sig med deras dotter. Mickes kompis hade betalat 5000 RM för sin fru vilket är ca 10 000 SEK. Vi bjöds på lokal mat och vatten. Vi inväntade kärleksparet. Den enkla lokalen hade smyckats med en fin soffa och skynken i vackra färger och så klart guld. Alla ville sitta i brudparets soffa och de slogt om att ta foton i den. Efter mycket om och men kom brudparet ut.



De var jättevackra. Bruden var bara 17 år.Vi fick aldrig reda på hur gammal han var, dock äldre. Han hade fått betala hela 16 000 RM (32 000 SEK) för att få gifta sig med denna skönhet. Det började komma flera gäster och vi fick mera mat. Vi fick testa på en delikatess enligt Malayerna. De hade gjorts en gryta av kolet från kokosnötter som eldats långsamt under marken i flera dagar.



Grytan var väldigt god och smakade ungefär som sibyllakorv med massa chili. Det bjöds på sång och dans när Micke pekade på några flickor och frågade om de var flickor på riktigt. Jag såg direkt att de var något lurt men Jonas envisades och sa att de var flickor. Man hyrde tydligen in ladyboys på bröllop som fixade med allt från dekorationer och utsmyckning till make-up och tårtan. Billigt var det, 600 SEK för en helkväll. Det var lite underligt att se så många ladyboys, och som de fjäskade för sin boss. Efter massa bevisning gav Jonas efter och insåg att de var killar. Det bjöds på sång och dans, tårtan kom fram och de skålades i apelsinjuice. Eftersom alla här var muslimer så fanns det ingen alkohol. De började fota brudparet i olika positioner och efter 20 minuter såg man på bruden att hon tröttnat och de hade vi med. Vi tackade för oss och försökte smyga tyst ut, men då blev vi tagna och framskickade på scenen bedvid brudparet. Fy så pinsamt detta var. De ställde upp oss och sen var det bara att le åt alla blixtrar som for av. Vi kunde äntligen tacka för oss och åka hem. Som vi skrattade i bilen. Vi tyckte synd om brudparet som fått stå och fotas så länge och då fick vi reda på att hon hade sju klänningar till som hon skulle byta om till innan kvällen var slut. Vi frågade Mickes kompis om han hade haft kul på sitt bröllop men han suckade och sa att det var de värsta han gjort i hela sitt liv. Sitta på en soffa i flera timmar, ställa sig upp för att fotas och sedan göra om allting 7 gånger eftersom man måste byta kläder. De blev nog inte många lyckosamma minuter i sängkammaren innan båda snarkade högt. Några fler som snarkade högt var vi när vi äntligen kom hem.

Nästa dag bar det av mot floden Kinabatangan som är känt för dess rika djurliv. Efter 2 timmar i bilen packade vi in oss i våra rum för att sedan hoppa i båten för en solnedgånskryssning.



Båten var väldigt liten och oroväckande nära vattenytan då vi fått reda på att det finns massa krokodiler där.



Vi åkte in i en biflod och första stoppet blev för att spana in en orm så klart.



Den var väl gömd i trädet. Den hade gömt både svansen och huvudet så att fåglar inte skulle ta den. Guiden var rikgtig bra och vissade oss ytterligare en orm, ett flertar apor som Makak, long-tail makak och Dutchmonkey.





Vi fick även se en farlig apa som tydligen attakerar en om man råkar få ögonkontakt. Vi fick se några gigantiska ödlor som låg och solade sig i solens sista strålar. Med träsmak i arslet och kunskap om olika varelser åkte vi sakta tillbaka. Det bjöds på en riktigt god middag innan det var dags för nattkryssningen. Det var läskigt att hoppa ner i båten och bara ha guidens ficklampa som lyste. Vi såg massa småljus i mörkret som visade sig vara eldflugor. De var överallt. Jag kunde inte sluta tänka på Nalle Puh när han fångade eldflugor i en liten burk. Vi åkte vidare och spanade in massa fina fåglar och ugglor när han plötsligt vände om båten och åkte hem.





Vi var riktigt besvikna på den korta båtturen. Resten av kvällen spenderades med att dricka te och prata dykning med våra vänner.

Vi vaknade riktigt tidigt och det bar iväg på en soluppgångskryssning.





Tyvärr fick vi inte se speciellt mycket nya saker. Apor och fåglar som vi sett tidigare. Efter 1,5 timmar började vi tröttna och var riktigt hungriga då guiden vände upp båten och körde in i vassen.



Han spanade upp mot ett träd och vi undrade nyfiket på vad det var ha hade sett. Efter en lång stund sa han att det var en Orangutang. Den var väldigt svår att se uppe i trädet och såg mest ut som att vara en klump av grenar. I trädet bredvid fanns boet och vi väntade länge för att se om det var en mamma med en bebis eller en kille. Efter 30 mins väntande och bara en armrörelse från apan så fick vi lov att åka tillbaka. Det var kul att få se en skymt av en Orangutang ute i det vilda. Frukosten serverades när vi kom tillbaka och sedan var det bara att packa ihop våra saker och vänta på bussen som skulle ta oss till Semporna. Våran guide lämnade av oss på en så kallad busshållsplats mitt ute bland palmoljeplantagen där det fanns en betongbänk med ett plåttak. Denna väntan skulle bli lång tänkte vi och började fördriva tiden med att spela kort. Malayerna är väldigt vänliga och nyfikna av sig. De slutade med att vi fick publik och med kroppsspråk försökte vi förklara hur vi spelade.



De visade oss hur man spelade domino och tiden bara rann iväg. Gulliga Micke var så orolig för oss så han skulle hämta upp oss med bussen. Han bad oss att gå ut på stora vägen för att sedan vänta in bussen. Han hade ordnat lunch och snacks till oss, så vi behövde bara luta oss tillbaka och spana in alla palmoljeträd vi passerade. Det är tragiskt att de förstört denna underbara ö genom att hugga ner nästan all regnskog för att kunna plantera palmoljeträd. Det var inte en enda gång vi fick se djungel i den 5 timmar långa bussresan. Det blev dags att byta buss igen, men denna gång var det en snäll svarttaxi som skjutsade oss till staden. Vi checkade in på de skabbigase guesthouset och lämnade det så fort vi kunde. Vi mötte upp en tjej som hette Jay och tog en smaskig pizza innan vi bäddade ner oss i den obekväma sängen, för att vila ut oss för nästkommande dag, då vi äntligen skulle få chansen att dyka Sipadan.

Vi fick inte sova många timmar den natten, då det var jättevarmt i rummet och en sjuk unge som skrek hela natten igenom. Men vad gjorde det?! Vi skulle få dyka idag! Tyvärr fick vi inte dyka med det bolget vi hade bokat med utan Uncle Chang, som vi tyvärr har läst massa dåligt om. Solen sken i alla fall när vi åkte mot första stoppet, som var Mabul där vi skulle hämta vår utrustning. Tyvärr stämde det vi hade läst och utrustningen var inte den bästa, möglig och trasig :S Detta kändes inte säkert. Jag sa till om en bättre utrustning och jag fick en lite bättre. Jag och Jonas tittade på varandra och hoppades på att inget skulle hända. Vi åkte mot Sipadan som är egentligen är en ö med massa rev runt.



Regeringen har gjort om denna ö till naturreservart så att de kan kontrollera antalet dykare, så att inte denna plats blir förstörd och självklart tjäna mängder av pengar. Runt ön cirkulerade poliser med AK-47 or och sköt olagliga gäster. Första dyket var bra. Vi såg massa hajar (dock bara revhajar som är ca 2 m) och gigantiska sköldpaddor och alla andra fiskar var bara JÄTTE stora =)



Nästa stopp var kända Barracuda point. Den är känd för sitt stimm av dessa giganstiska och farliga fiskar. De var 100-tals av simmande fiskar ovanför oss och tack och lov struntade de fullständigt i oss, så vi kunde studera dem riktigt nära.



Vi såg en muräna sticka ut huvudet från ett hål, samt ännu mera stora fiskar. Sista dyket fick vi bestäma själva vad vi ville, men det slutade med att guiden hittade på ett ställe. Direkt när vi hoppade ner, kom ett stimm av ännu flera barracudor. Dyket var lugnt och mysigt. Vi såg massa sköldpaddor och hajar, men inte så mycket mera intressant. Trötta och nöjda åkte vi hem igen. Vi tackade för oss och Micke hämtade upp oss. Han guidade oss till vårt hem de närmsta dagarna och boendet var helt underbart. Mitt ute i havet och personalen var jättetrevlig och utrustningen såg mycket bättre ut. De följande dagarna gjorde vi inget annat än att dyka på olika ställen runt Mabul.





Jag gillade detta ställe mera men Jonas blev trött på att se alla småsaker.

Vi såg en sjöhäst,



frogfish,



nudies i alla färger och former,



crocodilefish



massa muränor,



leaffish,



cuttlefish som gjorde barnförbjudna saker,



orangutangkrabba.



Denna lista kan göras längre men jag vill visa er alla dessa djur på bild. Dykningen var helt underbar och personalen lika så. Vi var smågrupper och självklart lyckades vi få en galen fransman med oss. Han skulle peta på allt oavsett om det var dödligt eller inte. Han simmade som en galning och fick slut på luft hela tiden. Vi kunde inget annat än att skratta åt honom. På kvällarna patades det dykning, samt spelades roliga spel.





Livet var helt underbart. Vi fick även se en av väldens giftigaste ormar, Banded seasnake.



Vi bestämde oss snabbt för att stanna en dag till, men då utan dykning, så vi fick nöja oss med snorkling. Tyvärr så anföll brännmaneter oss så det var bara att simma upp igen.






(färsk tonfisk på menyn)

Tyvärr har alla bra sagor ett slut så vi åkte hem till fastlandet. Vi blev rekomenderade en restaurang med grillad seafood som vi bjöd Micke på som tack för all hjälp. Han ändrade om sin resa för att kunna följa med oss och hjälpa oss runt ön. Maten var helt underbar! Vi betalade 50 SEK för en gigantsik tallrik av färsk seafood. Det var gigantiska räkor, svärdfisk, bläckfisk och massa annat gott! När jag skriver detta inlägg så bara vattnas det i munnen när jag tänker tillbaka på hur underbart det smakade. Vi somnade in trötta som små barn efter all dykning för nästa dag skulle vi flyga igen.