svenneochcamelen

Det var sorgligt att ta farväl från alla på hostelet, men det skulle bli så kul att få se australiens outback. Det var supertrångt i bilen så efter 30 min hade både jag och Klara träsmak i arslet, det värsta var att det "bara" var 3,5 timmar kvar i bilen. Vi började med att stanna till vid bottleshoppen för att inhandla alkohol. Självklart fick vi vårt käraste goon, ifall hemlängtan skulle bli stark. Vi passade på att inhandla mat och Simon, som vår boss hette, sa att vi fick plocka i allt vi behövde. Sen bar det iväg igen i den trånga bilen. Simon var en rolig prick så vi fick många goda skratt. Han bjöd oss på lunch och en öl. Så gott med en iskall öl. Han berättade om naturen och om olika träslag. Han var som en riktig Bear Grylls. Vägen blev sämre och sämre ju närmare vårt slutgiltiga mål vi  kom och ondare och ondare fick vi i våra stackars rumpor. Vi fick se kängurur och wallabies hoppandes i skogen, olika fåglar och träd. Asfaltsvägen hade blivit till grusväg som sedan blev till en röd sandväg.


(Vår huvudgata)

Det fanns inga hus efter vägen och det var lite läskigt att åka mitt ut i ingenstans speciellt efter filmkvällen med Wolf Creek (en film som handlar om backpackers i Australien som blir mördade). Det var skönt när vi var framme och fick se vårat nya hem.




(Konstig tjur)



(Vår utsikt från köket)

Jag och Klara fick ett mysigt litet rum dock fullt med råttbajs.
Första kvällen åt vi god mat och lärde känna grabbarna lite, då Simon åkt hem till sin fru. Vi somnade tidigt denna kväll med blev dock väckta klockan 4 av fullt festande grabbar. Kul var det men usch så kallt det var ute i bushen. Nästa dag gick åt att kolla in området och ta en mysig biltur i solnedgången och spana in mer kängurur och dricka öl.





Nästa dag var det dags för en jobbardag. Vi städade, tvättade och planerade mat för kvällen. Vi blev avbrutna vid lunchtid, för då skulle vi med ut i skogen och arbeta. Vårt nya jobb blev till att rensa vid stängslena efter att grabbarna huggit ner massa grenar med sina motorsågar. I början tänkte man logiskt och vart man stoppade händerna så att inte en dödlig spindel eller orm skulle komma och bita en, men efter 10 minuter så brydde man sig inte. Det var varmt och svettigt, men skönt att få röra på sig. Solen började gå ner så vi gjorde klart det sista på stängslet för att sedan åka hemöver. Den kvällen kom våra närmsta grannar på besök, vilket var Amanda som jag bott med i Cairns. Så underbart att få se henne igen. Kvällen böd på många skratt och gott grillat kött.




(Söta Amanda)

Dagen efter storstädade vi allt och skälvklart vårt råttbajserum. Så fint allt blev.

Vi passade på att tvätta och förbereda maten. Det var så våra dagar såg ut när vi var hemma. Tvätta, städa, laga mat och hade vi tur kunde vi mysa ner oss i soffan till en film.

Kvällen avslutade alltid vid elden med några kalla öl som allt för många gånger slutade med för många. Vi blev väckta  runt 6 vaje morgon och då var det dags att kliva upp. Denna dag skulle vi få vara med i skogen hela dagen. Simon hade biologilektion med oss och det var lika intressant denna gång. Vi fick se hur grabbarna fixade med stängslet och söta hunden Tiny studsade omkring i det höga gräset.

(Tiny)

Vi rensade bort mera grenar och man kunde känna stor skillnad på olika träslag. Vissa var jättelätta medans andra vägde bly, även fast de var lika stora. Det finns en träsort som heter: Ironbark  som väger 1 ton per kubikmeter. Galet tungt. Dagen gick fort och sen var det dags för lunch. Jag och Björn stötte på en ganska stor och hårig spindel så vi frågade Simon vad det var. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnet bara att den var dödlig. Efter lunch fick vi testa på att åka 4-hjuling vilket var superkul. Annars var det som vanligt med att bära alla pinnar. Jag kan lova att den ölen den kvällen smakade gudomligt. Vi var hemma några dagar och tog hand om tvätten och fortsatte städningen. Vi kunde sopa 4 gånger per dag men det vart smutsigt direkt i alla fall. Sista dagen i skogen var ett äventyr i sig. Vi åkte långt ut i skogen. Jag fick haka på Simon och det kan jag lova att det inte var det lättaste. Han älgade på som en galning och jag höll på att dö. Hoppa över stubbar, stockar, stängsel, massa klurigt gräs som bildade snaror så det var några gånger jag stupade och fick kämpa för att komma upp på fötterna igen. Simon röjde med sågen och jag fick flytta massa stockar. Vi hittade ett träd där bin hade gjort ett fint litet bo med massa honung. Jag kan lova er att den honungen inte smakade som vanlig honung. Den var supergod. Det gällde dock att passa sig för de arga bina, men det var lätt värt det. Det blev dags för lunch så jag och Klara fixade i ordning smörgåsar med avokado och tonfisk. Simon kom och satte sig jättenära Klara så att vi båda reagerade. Jaja han vill väl hälpa till med luchen tänkte vi båda innan vi han se vad han hade med sig. EN ORM. Jag och Klara fick lätt panik när vi såg den 2 meter långa pytonormen. Som tur var, var den redan död, men de där djuren slutar inte att kräla på väldigt lång tid. De tvingade oss att ta på ormen och hålla i den vilket var lättare sagt en gjort. Usch, det var nog bland det läskigaste jag har gjort i hela mitt liv. Det slutade med att Simon flådde ormen på vår beställning och sedan smakade vi alla på den rå. Det smakade, hmmm, inget. Nej inget smakade det, inte ens något. Efter luchen började ardrenalinet släppa och tröttheten kom in. Jag och Klara gjorde allt för att hålla oss vakna. Vi var så trötta på alla satans pinnar så vi började göra sånger och historier för att fördriva tiden. Vi hade väldigt roligt i skogen den eftermiddagen. Vi åkte hem när solen började gå ner och det var helt magiskt att se de olika färgerna som himlen visadade för oss. Några känguruer hoppade i skogen. Detta är något jag alltid kommer att minnas.

Jag fick träffa söta Amanda en gång till innan jag åkte hem. Hon kom på min födelse dag och hade bakat en gudomlig kladdkaka med grädde. Vilken glädje.



Det var verkligen en toppenfödelsedag. De sista dagarna i bushen gick åt till att vara sjuk. Sista kvällen blev det en brakfest med grillad t-bonesteak och potatismos med för många glas alkohol, sång och dans. Vi fick testa på en cowboys smoothie vilket smakade ungefär som baylies, mums.



Tyvärr slutade mitt äventyr dagen efter utan att jag visste om det. Av någon andledning så sa han inget utan bara skjutsade mig upp till Cairns där jag fick börja jobba på hostelet igen för gratis boende. Nu i efterhand förstod jag varför. Jag kunde inte tillfredställa behovet som hans grabbar hade, som han sa med sina egna ord: Vill minna pojkar ha flickor så skaffar jag fram flickor.
Jag önskar att jag kunde få stanna längre (dock på en annan farm) för detta äventyr är nog bland det bästa jag har gjort på hela min resa  =)