svenneochcamelen

Vi packade väskorna och gick ombord på båten Reef experience som skulle ta oss med ut till vårt "flytande hotell", en annan större båt  vid namn Reef Encounter. Båten har sovrum, resturang, kök, egen kock, utomhusbubbelbad och annat smått och gott som gör livet värt att leva. Båten lämnar aldrig revet, utan nya gäster transporteras dagligen till och från Cairns. Detta skulle alltså bli vårt hem och arbetsplats den kommande veckan.

Vi började äventyret med att ta vårt advanced dykcertifikat som  gör att vi är tillåtna att gå ned till 30 m under ytan. Detta behövs då många av de finaste dykplatserna och skeppsvraken ligger runt detta djup. Kursen bestod i olika delar och uppgifter som man skulle klara av att utföra under vattnet. Med hjälp av en kompass så skulle vi navigera oss runt på botten och hitta tillbaka till vår utgångsposition. Roligt men inte helt enkelt när du befinner dig på 15 meters djup. En annan rolig uppgift var att vi fick med oss en lista med olika fiskar och koraller ned under ytan. Där skulle vi försöka identifiera och skriva ned namnet på de olika växterna och djuren vi såg. Jag kan säga att handstilen under vatten liknar en femårings, men kul var det!

Det mest spännande dyket du kan göra på revet är helt klart nattdyket. Det innebär att du får en liten ficklampa i handen, ställer dig på kanten av båtbryggan och spanar ut över ett totalt, blött, kolmörker! Det enda du ser är ljuset från båten och från din lilla ficklampa i handen. På natten beter sig revet och allt liv i det annorlunda jämfört när det är ljust ute. Stora rovfiskar som travelli (stor tonfiskliknande fisk) kommer fram och letar febrilt efter små fiskar som inte gått och lagt sig/gömt sig än. En rolig grej är att de följde efter oss och ljuset från vår ficklampa, så om vi lyste på en liten fisk någonstans, så kunde vi hjälpa de stora fiskarna att få sig ett skrovmål. Om man hade tur kunde man även få se sovande sköldpaddor.

De är inte direkt jordens smartaste djur. De letar efter en liten grotta att sova i, stoppar in huvudet så att endast det får plats och så tror de att de är skyddade. Så tänk dig att du är en hungrig förbipasserande haj och så ser du en sovande sköldpaddskropp med huvudet instucken i en liten håla. Inte undra på att sköldpaddor är utrotningshotade.

Så var då tiden inne för vårt första nattdyk. Vi var lite nervösa. Tänk dig själv att guppa fram i oceanen och du ser ingenting vad som händer runt omkring dig. Det enda du vet är att någonstans där under dig i djupet finns det många olika former av varelser som potentiellt kan döda dig snabbare än du hinner säga fiskbullar. Så stod vi då där på plattformsdelen av den stora båtbryggan. Jag och Camilla var i full färd med att göra en Buddy check, dvs säkerhetskontrollera varandras utrustning då vi fick syn på vad som försigick i vattnet. Där befann sig tiotalet 2-3 meter stora hajar som vildsint jagade småfisk runt båten så att vattnet skvätte och yrde!

Detta var alltså vad vi i totalt kolmörker skulle hoppa ned och dela uppehälle med den närmsta halvtimmen. Camilla nästan grät och jag var inte så kaxig jag heller. Men tillslut tog vi mod till oss och hoppade ned i djupet. Allt blev totalt mörkt och vi såg ingenting för några sekunder. Med lätt panik lyckades jag tillslut rikta ficklampan framåt. Det enda jag såg var mörker, mörker och totalt mörker, tills plöstligt: En stor svart silhuett uppenbarade sig i mörkret. Den var till och med ännu större än den sett ut från båten. Hajen simmade runt, elegant och smidigt genom vattnet. Dess ögon lyste i grönt när jag riktade ficklampan på den. Jag lyste omkring och insåg snart att de gröna ögonen inte var de enda runt omkring mig. Hajarna tycktes dock inte bry sig nämnvärt och simmade vidare i jakt på mer välsmakande föda än svenskt människokött. Under ytan såg vi helt nya saker. Det var inte alls lika läskigt och mörkt som vi först trott. Vår lärare visade att vi skulle gömma ficklaman så att ljuset försvann  . Det enda ljuset vi hade nu var det från månen. Efter att ögonen vant sig så började man se alla formationer av koraller och jag kan lova att det kändes som vi var på månen. När vi rörde våra händer i vattnet så glittrade det grönt. Som små stjärnor. Det var små alger som fick en kemisk reaktion och började lysa. Så vackert. I slutet av dyket när vi var på väg upp till ytan, så vände jag mig om och såg en stor haj komma emot mig snett framifrån. Tydligen ville den ha sig en närmare titt innan vi försvann utom räckhåll. Den närmade sig, 5m, 4m, 3m, 2m tills jag kunde möta dess blick och den stirrade rakt in i mitt cyklop med sina livlösa gröna ögon. Sedan vek den av och lät oss kliva upp till en varm och skön dusch...

Arbetet på båten bestod i att hjälpa kocken i köket, diska, servera mat, bädda sängar, städa rum, tvätta, dammsuga och annat smått och gått som det behövdes hjälp med på båten. Det var jobb från tidig morgon till sen kväll och stundtals väldigt slitsamt. Vi jobbade från 5.30 på morgonen till runt 21.30 på kvällen. Men när man väl fick sin efterlängtade rast för ett dyk så var det värt det.

Vi fick dyka tre gånger om dagen, morgon, eftermiddag och nattdyk. Det stora barrirärrevet är det bästa dykningen vi har gjort hittills. Vi såg några sköldpaddor som ser så fridfulla och lugna ut när de liksom flyger fram i vattnet.

Vi lyckades även att hitta Nemo och många av hans kompisar. Kaxiga små rackare det där, kommer man för nära deras hus så försvarar de det med liv och lem.

Vi såg även under dagtid mindre revhajar som oftast bara låg och sov på botten.

Korallerna är otroligt vackra och de har konstiga och häftiga formationer i olika former.

Christmastree worm som ser ut som julgranar. De kryper in i stenen och gommer sig om man skrammer dom!

Den roligaste fisken var helt klart den stora Maori Wrasse som patrullerade runt på en område av revet. Det är en gigantisk fisk som fått namnet Wally, för den är nästan tam. Den kommer fram och hälsar när man dyker med den. Man kan klappa den, gosa med den och till och med krama den! Precis som en hund!

Det hade varit en omtumlade, slitsam, men ändå fantastisk vecka när vi äntrade båten som skulle ta oss tillbaka till Cairns. En otrolig upplevelse som vi aldrig någonsin kommer att glömma. Så vi tog farväl av våra arbetskamrater, steg i land och riktade skutan mot nya utmaningar.