svenneochcamelen

Vi lyckades undvika att bli tagna av frukthundarna på Cairns flygplats (ja de har faktiskt hundar som letar efter både knark och frukt) och satte oss i bussen in till hostelet där vi skulle tillbringa de första nätterna av vårat Australienäventyr. Väl framme på det ganska ruttna men helt ok boendet så slängde vi av oss väskorna för en snabb första glimt av vår nya hemstad.

Det var skönt att äntligen kunna ta fram kortbyxorna och känna värmen igen när vi strosade längst trottoaren. Cairns är en relativt stor stad, 122 700 invånare och har turismen som sin främsta inkomstkälla, vilket märks då reseshopparna, barerna och hostelen dominerar gatorna fullständigt och tävlar om de surt förvärvade backpackerslantarna. Det finns en trevlig liten väg nere vid vattnet, där folk strosar, springer och spanar in den internationella folkmassan.

Vid esplanaden finns också en stor, konstgjord saltvattenslagun där man kan bada, sola och grilla vid någon av de mycket fräscha grillplatserna precis vid lagunen. Att bada i havet är inte att tänka på, då det sitter skyltar med varning för krokodiler överallt. Någon timme med båt utanför hamnen ligger det stora barriärrevet som är världens största rev och det som drar dykare och andra undervattensfans från hela världen.

Detta var alltså det som skulle bli vår hemstad under de närmsta månaderna. Vi avrundade vår första dag men en reptilshow där vi fick spana in stora ödlor. Vi fick även lära oss hur man agerar om man blir biten av en orm. En viktig kunskap här i landet där det mesta djurlivet du hittar både i djupet och skogen kan döda dig i ett nafs.

Om du blir biten i tex armen eller benet som de flesta blir, så ska du linda bettet med en gasbinda ovanför bettet ut mot sidan av kroppsdelen (tex från överarmen ut mot handen) för att hindra att giftet tar sig upp mot hjärtat. Det gäller även att markera med en tuschpenna var bettet är så att doktorn kan klippa på rätt ställe och ta prover på vilken orm du blivit biten av så att du kan få rätt motgift. Sedan gäller det att slappna av och ta det lugnt så inte blodet rusar på i kroppen (enkelt va?)

De följande dagarna ägnade vi åt att ordna med allt praktiskt inför vår vistelse i Australien. Skattenummer, bankkonto, mobil m.m. Allt som vi skulle behöva för att skaffa oss ett arbete här down under. För arbete det var ett nödvändigt ont, då resekassan börjat sina ordentligt. Det visade sig vara lättare sagt än gjort här uppe på norra delen av östkusten. Det är nämligen hit alla backpackers kommer under denna tiden på året i och med att det är vinter och kallt söderöver mot Sydney. Detta skapar en otrolig konkurens på "backpackerarbetsmarknaden" då många söker efter jobb. Detta i kombination med att många av farmerna blivit förstörda av översvämningarna tidigare i år, vilket lett till att många jobb försvunnit, gör det svårt. Vi kände oss lite morlokna efter ett tag och hoppades på att ett mirakel, eller åtminstone att ett vettigt jobb skulle ramla från himlen. Vi vandrade in till ett hostel mitt inne i stan, nära lagunen som heter Nomads. Där pratade vi med en tjej i receptionen om dykning. Och vips tog livet en ny vändning på någon minut...

Vi fick reda på att det går att jobba som "hostie" på en av dykbåtarna som går ut till stora barriärrevet. Det innebär att man hjälper personalen på båten med de vardagliga rutinerna i utbyte mot gratis mat, boende och dykning på båten. Vi bestämde oss självklart för att slå till och passade samtidigt på att boka in oss på en dykkurs till advanced open water diver. Tjejen i receptionen berättade också att de sökte personal på hostelet i utbyte mot gratis boende, så vi kom överens med henne att vi skulle jobba där när vi kommit tillbaka från äventyret på barriärrevet!